10. postoperativa dagen, 14.3.2011

Idag ville jag hem. Efter gårdagens enorma framsteg kände jag ingen anledning att ligga kvar på ett sjukhus.

Jag pratade med läkare och sköterskor, dom kontaktade dr. Lützenberg, som gav med sig att skicka ner mig till röntgen och fotografering iaf. Blodprov skulle också tas. Men idag, det var frågan om jag skulle komma hem. Dr. ville tisdag morgon, alltså imorgon. 

Jag hade tagit röntgenbilder i lördags (8. po.op.), och inte vågat gå hela vägen till röntgen själv, ifall jag skulle få olidliga smärtor på vägen, vilket var mer sannolikt än troligt. Jag fick åka ner i min säng istället.

Men nu hade jag något att bevisa, för dom och för mig själv. Och allt gick hur bra som helst. Två rundor på egen hand i en relativt stor sjukhusbyggnad.

Mina två rumsdamer släpptes också idag, två nya kom. Nervösa, stissiga eftersom dom skulle opereras dan efter för någon tarmåkomma eller nåt. Jag väntade och väntade, och till slut kom dr. Lützenberg in. ”så väskan är redan packad, här, jag har en avskedspresent åt dig”… han räckte fram en skål med något gult inplastat; silikonet!!! Hur kul som helst, nu gäller det att hitta en fin glasburk att förvara det i…

Han tyckte inte jag skulle bära korsettstödet längre, kanske ibland som en påminnelse om att jag borde sitta och gå rak i ryggen, men inte för tajt. Dom flesta använder sitt stöd i över en månad, så om du läser det här och ska nussas, din läkare måste bestämma vad som är bäst för dig!

Sen ska jag inte simma på minst 4 veckor, armhävningar 3 månader, yoga minst 2 månader (pga vridningarna i ryggraden), jogga, ja, jag kommer inte ihåg, men jag tror jag väntar… dr. Lützenberg har gjort ett enormt finarbete för att pussla ihop högra delen av min bröstkorg i en symmetrisk bröstkorg, att jag verkligen inte vill utöva något tryck som kan försämra den. Jag kommer promenera, när jag blir starkare kan jag börja med olika benövningar för att stärka den muskulaturen, eventuellt kan jag köpa ett par lätta handledshantlar som jag kan ha på mig när jag går senare. Att gå och sitta rak i ryggen är bara det en träning och utmaning, håller jag det kommer mina rygg och magmuskler byggas av sig själva.

En student på avdelningen hjälpte mig ner till taxin med sina väskor. Det lustiga var, att hon den första kvällen hade kommit in till mig på rummet och ville att jag berättade allt jag visste om PE, det visade sig att hon själv hade ett som var ganska djupt. Men hon var inte säker på om hon ville operera, hon hade kille nu och led inte lika mycket psykiskt längre. Hennes bröst såg också symmetriska ut, så det var verkligen inget man tänkte på. På torsdag skulle hon få titta på när Lützenberg opererade en, inget jag hade velat göra innan jag tog mitt beslut op eller inte op…. Jag uppmanade henne att ta testerna och prata med Lützenberg, angående hjärta och lungor, PE ser inte bara tråkigt ut, det är en inskränkning för dom inre organen.

Taxifärden hem var inte kul, liten bil utan stötdämpning…. den tog en halvtimme ca. När jag kom hem var jag helt utpumpad och somnade som en stock. Men lycklig över att vara hemma!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s