18. postoperativa dan, 22.3.2011

Läste lite i ett par tyska nuss-bloggar (män 35 och 41 år), framförallt vad dom åt för medicin och hur mycket. Ganska mycket. Idag har jag tagit en Voltaren disp. + magskyddsmedicinen på eftermiddagen, och det kommer förmodligen inte bli mer än så. Jag kan inte prata om direkta smärtor, bara ett tryck som är relativt tungt över bröstet. Under högra bröstet är det ömt, ovanför det vänstra pirrar och sticker det lite. Om jag drar upp mig ur liggande ställning kan jag känna av bågens högra fäste, eller om jag behöver hosta. Då kan fästet hugga till. Jag har förvisso inte varit ute och rört på mig idag, känner mig extremt omotiverad, trots nästan 15° och sol… men jag borde gå ut en runda, kanske blir det videoteket i kväll. Solen får jag utnyttja imorn. Får se hur smärtorna är under promenaden.

Hursomhelst, dom där tyska männen, galningarna, joggade ju vid samma tidpunkt, alltså ca två veckor efter operationen. 10 km på två timmar… Själv flåsar jag riktigt när jag är ute och promenerar i snigeltempo. Förvisso låg jag ju extremt länge nedsövd (24 timmar efter operationen) och på intensiven (6 dar) som fullkomligt åt upp kroppen, men jag misstänker starkt att jag borde varit mer vältränad innan… Där kommer jag att tänka på min silikonoperation 6 veckor tidigare och dunderförkylningen ett par veckor efter den… ibland blir det bara fel. Att jag är så smal och var innan operationen är självklart också till stor nackdel.

Alltså, om det finns möjlighet för er som ska göra en nuss-operation, var i god form, framförallt konditionen. Ibland går allt bara fel, som i mitt fall, då tar det lite längre tid att repa sig. Min läkare tycker att jag är snabb, men jag förmodar att han räknar in alla dom komplikationer mitt fall har på sin lista… eller så är det en motivationsstrategi från hans sida.

Jag misstänker att jag kanske gör mig själv en otjänst i mobiliteten genom att lägga av med i princip alla smärttabletter i ett slag, men jag känner redan att apptiten och mitt övriga välbefinnande tackar mig för det. Tungan börjar bli normal, och snart kommer den också kännas helt normal.

Även om jag hade velat jogga, får jag det inte ännu. Måste fråga igen på tisdag, då jag träffar läkaren, när jag egentligen kan börja, har glömt av vad han sa. Men, så länge jag inte kan öppna porten själv nere i huset, känner jag inget behov av att springa… Det finns så många vardagliga hinder som man annars inte tänker på. Men just porten till huset, astung och svår att låsa upp, är ett sådant hinder. Eller snabbt hoppa undan för en bil som kör för fort. Snabbt reagera och rädda ett glas vatten som håller på att välta blir omöjligt, eftersom det innebär att man måste vrida överkroppen. Jag börjar bli lite irriterad på min inskränkta mobila situation, och på höger arm som fortfarande är svag.

Jag tror jag måste börja motiviera mig att ta mig ur detta lunk, även om läkaren säger att jag bör ta det lungt. Lite mer aktion. Gick inte och jobbade idag, kändes för tungt. Tror att det var ett bra beslut, även om jag tror att det nu gnager på mig. Jag måste rycka upp mig.

Skorporna hänger fortfarande i flagor, när dom trillat av blir det uppdatering av foton på ärr.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s