Dr. Pilegaard i Danmark

Jag hittade det danska trattbröst/kölbröst forumet idag, har inte hunnit kolla igenom det ännu, men förväntar mig mer utförlig information om dr. Pilegaard och hans verk…

Han är den nuss-kirurg som är mest erfaren i Skandinavien, opererar även regelbundet i England, för att samtidigt lära ut Nuss-metoden åt sina engelska kollegor.

Han verkar inte operera ”flared ribs”, enligt hans egna kommentar till en patient. Vet egentligen inte hur många som opererar detta. Dr. Schaarschmidt och dr. Lützenberg gör det, men framförallt används den första tiden efter en nuss-operation en slags korsett eller bandage, för att forma dom nedre revbenen. Ska försöka ta reda på fler detaljer om detta.

Han använder sig oftast av en stabilisator, och fibertråd i den andra änden. Det verkar även dom svenska kirurgerna använda, dr. Schaarschmidt och dr. Lüzenberg i Berlin använder bara (/oftast) fibertråd i båda ändarna som löses upp efter ca 100 dagar, då skenorna redan är invävda i kroppens egna vävnad, och därmed sitter på plats av sig själva.

Om någon har en annan uppgift, vore jag tacksam om ni kan dela med er om korrekt information! Tack!

Danskt forum för trattbröst och kölbröst 

6 v. post op. 16.4.2011

Har varit utan smärttabletter fyra dagar nu, och det funkar, men är kanske inte idealt för min prestation på jobbet. Jag måste ta lite extra pauser, annars övergår trycket i bröstkorgen till smärta. Det är knappast skenorna som är orsaken, dom känns då och då, gör ont ytterst sällan och då bara en kort stund.

Vad som känns är revbenen som är söndersågade, eller hur jag nu ska uttrycka mig… där revbenen på höger sida blivit ommodulerade, känns det som värst. Inklusive mitt högra armfäste när jag är överansträngd, vilket jag är sen ett par dar tillbaka. Ett uppdrag hade en deadline, och min högra arm fick jobba för mycket. (Ändring: ett revben sågades av, och om jag förstod saken rätt, lossades bröstbenet, som innan operationen hade en nästan 90° vinkel, se vinjettbilden!)

Jag är öppen för att ta smärttabletter om jag når den gränsen, men just nu rider jag ut den här ”vågen” och hoppas på bättre tider… snart…

6 v. (knappt) post operation, 13.4.2011

10 dar sedan jag skrev sist, det har bara blivit bättre, om än långsamt. Från att då ha ätit bara två Voltaren disp. om dan, gick jag upp i dosering några dar senare till att dessutom ta en eller två Novalgin. Jag jobbar nu, och rör på mig desto mer, men fixar bara halvtid. Eftersom jag är egen företagare bestämmer jag själv hur jag jobbar, och just nu är det en bra tid att vara lite lat, det är inte högsäsong för min del. 

Det är bra att lägga sig ner då och då, bara en 5-10 minuter räcker för att vila ut och lätta på trycket över bröstkorgen. Se till att ordna en yogamatta/liggunderlag eller säng på din arbetsplats, och förståelse för att du behöver lägga dig ner då och då. Du kan jobba så mycket bättre och fokuserat med vilopauser! Rent lagligt har vi rätt till 6-7 minuters (ca) paus varje timme…

Min högra arm är det stora problemet, den känns framför allt när jag jobbat några timmar, halvt ur led. Och handen är fortfarande halvt insomnad. När jag tittar på hur dr. Lützenberg har lyckats lyfta min högra sida vid bröst/arm, förstår jag och accepterar jag mitt kval… hade aldrig trott att det var möjligt att lyfta upp den delen, dvs den övre halvan av bröstkorgen. Om jag stod i profil förut, var den vänstra sidan vid armfästet bredare, gropen på den högra sidan drog ner och minskade hela sidan (se vinjett-röntgenbilden. obs: den är spegelvänd!). I si som tid kommer nerverna som ligger i kläm inordna sig, och då är allt ett minne blott! Tänker ofta att det jag upplever är en fas, som går över, hjälper istället för att gnälla. 

Kände igår att mina slemhinnor börjar lida, förmodligen en biverkning av Novalginet. Funderade ännu en gång att experimentera och sluta helt med smärttabletterna…. det blir lätt så när jag läser igenom bruksanvisningen till medicin… jag blir så avskräckt när jag läst igenom vilka bieffekter som man kan få, att jag hellre avstår. När jag vet att jag måste ta en viss medicin, struntar jag i att läsa igenom vilka bieffekter som kan uppstå, just av den anledningen. Men nu kändes det som om det var dags att ta en titt i bruksanvisningen. Så idag har jag varit helt utan något smärtstillande. Helt ok. Om det inte blir värre, så avstår jag också i fortsättningen. (Känns som om jag sagt detta tidigare…).

Andra biverkningar jag fått från smärtmedicinen är torr hud, konstig tunga (rödaktig), sämre aptit och förvirring, det sistnämnda något min man iakttagit… han har märkt en skillnad i att jag inte hittar ord t.ex., något som jag tror att Novalginet kanske kan ha påverkat. Novalgin,  Metamizol eller Novaminsulfon är för övrig förbjudet i Sverige, eftersom den påverkar cellbildningen i skelettet. Dr. Lüzenberg anser Novalgin harmlöst, vet inte vad han jämför med… jag respekterar honom som en riktigt bra kirurg, men när det gäller mediciner är jag kritiskt tänkande och ifrågasätter dom flesta läkare innan jag följer deras anvisning… förutom i extremfall, som på sjukhuset… där får man så mycket hela tiden, från piller till trombossprutor varje dag osv… och för mycket morfin…

Min kritiska inställning var också en anledning till att jag inte direkt gick till läkaren med liggsåret på hälen. Jag såg framför mig att jag skulle komma hem med en vag diagnos och en antibiotikakur… hellre vänta och se vad som händer ett par dar, och se vilken riktning såret eller läkningen tar, istället för att utsätta sig för ännu mer kemikalier, tänkte jag. Självklart måste man ta mediciner om en infektion i liggsåret uppstått, men ofta vill läkare vara på sin säkra sida, och skriver ut medicin, trots att det ännu eller aldrig är eller blir nödvändigt. 

Hursomhelst har liggsåret på hälen läkts väldigt fint, det tog drygt en vecka innan ömheten försvann helt. Sårskorpan är fortfarande kvar, men den känns inte. Fortsätter att sova med foten utanför sängen tills jag börjar ligga på sidan. Känner att jag inte är riktigt redo för att sluta sova på rygg, kommer göra det tills jag träffar dr. Lützenberg i maj. Med största sannolikhet plågar jag mig helt i onödan med att sova på rygg, men någonstans känns det ännu inte helt rätt att sova på sidan…

31. postoperativa dan, 4.4.2011

Det har verkligen hänt något dom senaste dagarna. Sen tre dagar, eller exakt 4 veckor från det jag opererades, känner jag mig mer rörlig, och inte alls lika instängd i mitt handikapp av att vara nyopererad. Sen ett par dar tar jag bara två Voltaren dispers (+magskyddsmed.), och det funkar utan problem. Frågan är om jag måste ta dom heller, men jag gör det några dar till, och testar sedan hur det känns utan. Eftersom jag rör på mig mer nu, är det nog ingen dum idé att dra ner lite i taget.

Jag gick och återaktiverade mitt gamla gymkort i kväll, och cyklade i drygt 30 minuter, väldigt försiktigt, långsamt och med lågt motstånd. Hade hela tiden handen över min bröstkorg för att känna rörelsen i den. Det kändes bra, en svag rörelse, men inte något som påverkar operationsresultatet, vad jag kan bedöma… när jag går, är rörelsen nämligen betydligt större, och förmodar att belastningen är det också. Måste påpeka att jag inte opererades helt efter en klassisk Nuss, utan att mina revben delvis modellerades om, alltså är jag känsligare för belastning än vad som vanligtvis är fallet. 

Vikter får jag inte börja med förrän i början av juni, dvs tre månader efter operationen.

Såret på hälen är fortfarande där, utsöndrar (ursäkta mig) pyttelite klar, blodblandad vätska på morgonen. Foten är då också lite öm att gå på, men ju mer man använder den, desto bättre mår den. Ligger strikt med hälen avlastad på natten eller då jag vilar. En kudde eller t.o.m en full toarulle funkar bra. 

Ingen förbättring i höger hand/arm, men jag gläder mig över andra framgångar istället. Får se hur frustrerad jag är över den på jobbet i morgon… den ska testas på sin finmotorik och färdighet. Låter mig överraskas.

29. postoperativa dan, 2.4.2011

För fyra veckor sedan vaknade jag upp ur narkosen…

Idag lyckades jag jobba i över tre timmar! Känner sedan igår eller förrgår att det börjar hända saker i positiv riktning, tror inte bara att det har med vädret att göra (idag över 20°). Trycket över bröstet är inte lika tungt. Liggsåret på höger häl verkar vara under kontroll, gör inte ont så länge jag inte belastar det. Hoppas det förblir i positiv riktning… urdumm grej, undvik att få detta, helt onödigt! Har även dragit ner på Novalginet, igår tog jag bara två (innan fyra, i början 8). Voltarenet ska jag dra ner på sist, igår tog jag nog bara en (+magskyddsmedicin), men det var mer glömska än taktik. Voltaren är även infektionshämmande.

Har man ett stillasittande jobb framför en dator, bör man kunna börja jobba kanske till och med så tidigt som ett par veckor efter operationen, halvtid/deltid. Helst hemifrån, så att man utan problem kan gå och lägga sig och ojja sig utan att känna pressen på sig att behöva vara 100% produktiv. Har man ett socialare jobb, där man måste vara representativ, är det bättre att vänta lite. Det är fortfarande ansträngande, och frågan är hur bra man är på att dölja detta… prata för mycket är jobbigt, jag blir lite anfådd, eller utmattad ännu.

Jag lyckades göra småsaker på jobbet, som att organisera om prylar, flytta runt lätta saker, prata med folk utan att verka alltför konstig… hoppas jag.

Saker som jag inte klarade av, eller undvek för några dagar sedan bara, är nu ganska lätta. Som porten till huset t.ex. Förstår inte hur jag inte kan ha fått upp den innan, eller rättare sagt att jag inte ens försökte, men känslan av att det var fel att ens försöka, var väl för stark. Den är astung, och det hade förmodligen gjort väldigt ont. I början, den första och andra veckan, gjorde det extremt ont att bara spola på toaletten, dvs. om knoppen skulle tryckas in i väggen. Om knoppen skulle tryckas neråt var det inga problem… idag lyckades jag även klippa naglarna utan att behöva hålla nageltången längre in i handen. Men jag är fortfarande halvt avdomnad i höger arm och hand, vilket gör den svag och okordinerad. Inget finarbete med höger hand än, alltså.

Men jag känner mig väldigt positiv, mer rörlig, även om jag fortfarande är långt ifrån normal. Jag går långsammare, kanske som en försiktighetsåtgärd, men det känns rätt. För övrigt går alla andra också långsamt, det är över 20° i Berlin, en glass i handen och sol saktar ner folk till mitt tempo…. våren är här!