9 1/2 vecka…

… precis, och det känns som om det börjar hända bra grejjer!

Jag går runt och glömmer av att jag har opererats! Blir riktigt irriterad över att det fortfarande känns, vilket det gör, nästan hela tiden, mer eller mindre. Men min kropp och psyke upplever en totalkonflikt för tillfället. Jag vägrar vara inskränkt i tillvaron längre, det funkar riktigt bra tills jag jobbat ett par timmar, eller belastar mig för mycket på annat sätt.

Trycket över bröstet känns fortfarande, framförallt i den övre skenan, vilket är relativt nytt sedan några veckor tillbaka. Förut kändes mer den nedre. Trycket är inte alls lika tungt, men det känns. Axeln/armen är fortfarande inte helt bra, egentligen inte alls bra, men det blir bättre och bättre, och jag ger den tid. Det kommer lösa sig, framstegen är där. Skenan är lite för lång på högra sidan längst upp, men jag är osäker på om det egentligen är det som är boven i dramat. Det känns som om allt, hela ombyggnaden av bröstkorgen inklusive skenorna måste ha tid att inordna sig, så jag ger det tid. Jag tror på muskelaktivering, och från och med nu har jag fått klartecken att börja så smått…

Hade riktigt obehagliga stickningar i ena bröstet häromdan, men jag misstänker starkt att det hade ett samband med pms. 

Jag var hos dr. Lützenberg igår, sista checken för den här gången, nästa blir om ett halvår. Alla muskler funkade som dom ska, vi avvaktar angående armen för att se vad som händer, revbenen verkar ha läkt på bra där dom sågades av (…) på två ställen tydligen, ett ser man tydligt på röntgenbilden.

Han hade en tjej från Schweiz på stationen, som hade kommit på morgonen, och skulle opereras idag. Hon var tydligen i upplösningstillstånd, jätterädd för smärta, operationen  och så vidare… hennes PE var inte alls så djupt, menade han, det skulle bli en enkel och okomplicerad operation, men budskapet gick inte riktigt fram. Är man rädd så är man. Men jag tänker också, har man bestämt sig så har man, och jag tror att det var därför det var lite ovanligt att en PE-patient var så uppe i limmningen som hon var. Jag hoppas det gick bra.

Den första och andra bilden är tagen dagen innan operationen. Man ser tydligt hur djup gropen gick på sidobilden, bara ett par cm är kvar mellan den djupaste punkten och ryggraden.

De två nedersta bilderna är från 9 1/2 vecka efter operationen. Skenorna har inte rört på sig en millimeter sedan operationen (har 11 andra bilder att jämföra med…). Den övre är aningens för lång på högra sidan, syns tydligt på bilden. Känner inte att den stör, men det kanske kommer senare? Hittills har det inte gjort ont där, min kropp verkar acceptera skenan. Som ni ser är ingen stabilisator använd, utan upplösningsbar fibertråd.


 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s