berg- o dalbana, 10-12e veckan post-op.

Idag är det exakt tre månader sedan min operation!

Det har varit både bra och riktigt frustrerande, dom senaste veckorna. Jag har vaknat och känt mig riktigt bra, skenorna känns knappt, ingen smärta. Ju längre dagen går, desto mer ger smärtorna eller ”skavningarna” sig till känna. Vissa dagar går hur bra som helst, andra måste jag ta det väldigt lungt på kvällarna. Jag har jobbat fulltid hela maj, dessutom haft en praktikant, som självklart hjälpt till en hel del, men även behövt mycket uppmärksamhet och vägledning. Arbetsbördan har alltså varit större än i april månad.

Jag tror att det är just frustrationen av att inte behöva tänka på skenorna, för att sedan kastas tillbaka i det gamla…. friheten är ännu inte där så att säga, men jag får ständigt smaka av den….

Jag undrar hur mycket det egentligen påverkar läkningsprocessen, att mitt PE var så djupt (8,5 haller-index), att det tar så lång tid att bli av med smärtorna menar jag nu. Med största sannolikhet hade jag kunnat göra fler saker, och belastat mig mera vid det här laget, om mitt PE inte var riktigt så djupt. Säkert inverkar också att revben sågades av på två ställen (för att kunna få bästa möjliga resultat).

Vilka smärtor pratar jag om egentligen?

  • det hugger till då och då vid sidorna.
  • skenorna skaver och känns obehagliga när jag överansträngt mig.
  • mellan ca vecka 7-11 hade jag ett obehagligt tryck över bröstbenet vid den övre skenan.
  • stickningar i vänster bröst, förmodligen hänger det även samman med hormonspegeln. Se nedan.
  • ömhet längst ner vid revbenen, innan magen, på höger sida. Inget jag tänker på mer än när jag lägger handen på området, eller är riktigt överansträngd.
  • om armen är överansträngd, känns en molande irriterande känsla i ”fästet” arm/bröstkorg. Händer inte ofta nuförtiden, att jag känner av det.
  • i idealfall känns bara skenorna, dom gör varken ont eller skaver
  • vid djupa andetag gör det ont i sidorna, där skenorna slutar.

Armen blir bättre och bättre, det är sällan jag känner av känslan att den är ur led. Mest när jag är ute och går. Jag har fortfarande svårt att lyfta armarna helt, det går till 110°, sedan måste jag hjälpa till lite med den andra armen. Men eftersom det hela tiden blir bättre, kommer det också bli bra, ibland måste man bara vara positiv…

Något väldigt irriterande som hände, var att det började sticka riktigt obehagligt i ena bröstet. Skenan löper ju precis under bröstet, men jag misstänker att det också kan bero på att jag började dricka alkohol ett par veckor innan, efter 5 månaders uppehåll. Varför tror jag detta? Jo, när jag jobbar mycket, brukar jag ha perioder då jag inte dricker något, inte för att jag dricker mängder annars, men om jag inte dricker något alls, blir jag mer fokuserad, piggare, och framför allt, det tar en del tid att hänga på barer och klubbar… Vad jag har iaktagit under dom perioder då jag inte dricker, är att mina bröst aldrig blir ömma innan mens. Det är vetenskapligt bevisat att alkohol påverkar östrogenspegeln, därav lägger jag ihop ett och ett. Skenan under bröstet är naturligtvis en stressfaktor, kombinationen är dålig.

Jag minimerade alkoholkonsumtionen igen, och stickningarna i vänster bröst försvann direkt. Tråkigt, men förmodligen sant. Så länge skenorna fortfarande känns då och då, kommer jag hålla nere på vin och öl, hellre det än att ha dom där äckligt obehagliga stickningarna hela tiden.

Att jag inte känner av stickningarna i höger bröst, beror med största sannolikhet på att silikonet satt där, och just nu är det bröstet fortfarande halvt utan känsel…

Ärren börjar blekna lite, processen har börjat, men det kommer ta   l å n g   tid för dom att blekna på mig. Jag vet från tidigare erfarenheter att det tar typ två- tre år innan dom är helt bleka, och då ska dom ju skäras upp igen, delvis i alla fall, jippi… Jag kan tydligt se var skenorna sitter under ärren, där är det fortfarande rött. Igen vill jag påpeka att det skars lite mer i mig än vad som är vanligt vid en NUSS-operation, eftersom ben sågades av på två ställen och sattes ihop igen. Allt för att komma åt i bröstkorgen och kunna fixa till min enorma grop. Jag tror inte det görs i Sverige, men jag är inte helt säker. Om någon känner till något fall som mitt, skriv gärna en kommentar!

Som om det inte är nog med feta ärr, har jag fått några små lila ådror, spindelvener kallas dom tydligen på svenska. Ja, snyggt är det inte, men eftersom dom verkar befinna sig över skenan, är det ingen idé att fixa det nu, det får bli när skenorna är borta. Har aldrig sett eller hört att någon annan fått samma sak, kanske hänger det samman med att jag är så enormt gammal… snyft… känner att jag få se upp så jag inte hamar i någon tidig 40-årskris här… försöker inbilla mig att det skulle kunna vara en tidig kris, faktum är att jag nästa sommar blir 40…. låter som om jag redan står på tröskeln till krisen =S 

Kanske kan till o med dr. Lützenberg fixa till dom när han tar bort skenorna, han är ju hjärt- kärl- och thoraxspecialist… måste fråga nästa gång jag ser honom (om 5 mån.).

Vikten, min största sorg i livet, och framförallt nu, börjar sakta men säkert klättra uppåt. Jag har fortfarande inte börjat kraftträna, vilket tidigare alltid hjälpt till att lägga på ett kilo eller två. Från och med nu är det tillåtet av min läkare. Tänker tillbaka på Helios-klinikens rehabilitationslista, där dom säger att det är helt ok att jogga efter två veckor… ha ha ha…

Jag har börjat sova på sidan sedan någon månad, tycker fortfarande det är ganska jobbigt, och på den högra sidan går nästan inte alls. Men det är väldigt skönt som omväxling, sover betydligt bättre nu än dom två första månaderna, för att inte tala om den första…

Trots frustrationerna i att behöva åka berg-o dalbana, känner jag hur mycket bättre jag mår nu än för ett tag sedan. Det går framåt, vägen är stenig, men vacker ändå.

Annonser

6 thoughts on “berg- o dalbana, 10-12e veckan post-op.

  1. Kan man sova på mage efter operation? Jag har länge velat opererat mig men får kallsvettningar bara av tanken att träffa en läkare ang PE. Träffade en när jag var i 16års åldern som tyckte jag skulle lära mig leva med det. Har inte fullt lika djupt som du hade men nära på, å avlångt samt att rebvenen är rätt utmärkande. Jättebra att du skapat en blogg! Finns så lite på internet! Trist bara att man inte bor i Tyskland så man kunde få bli op av din läkare. Vet inte alls hur läkarna här i Sverige är.

    • Att operera trattbröst med NUSSmetoden innebär ett stort ingrepp, och det tar lång tid för kroppen att känna sig normal igen. En eller två metallskenor pressar ut din grop, och det gör ont några månader efter operationen. Man får börja sova på sidan först efter en månad, jag väntade tills tredje månaden eftersom jag tyckte att det kändes obehagligt efter bara en månad. Nu fyra månader efter operationen, kan jag fortfarande bara ligga kortare stunder på sidan, men det kan hända att jag är känslig. På magen har jag inte ens testat, vill inte ha något tryck över bröstkorgen. Logga in på http://pectus.forumportal.se/ och fråga andra som har opererats, det finns säkert dom som ligger på magen, frågan är bara efter hur lång tid efter operationen.
      Alla måste fråga sig själva om dom är beredda att ”uppoffra” några månader av sitt liv för att få sitt PE fixat. Det är jobbigt, det gör ont, men när den tiden är över kan man börja njuta av resultatet. Motivationen måste finnas där eftersom det krävs ett visst tålamod av sig själv, det är en tuff resa. Ingen annan kan ta ditt beslut, det måste du fundera över själv. Läs så mycket du kan om PE och NUSSmetoden, det finns en hel del berättelser som tillsammans ger en bra bild av vad du har att vänta dig.
      Om du har ett djupt assymetriskt PE kan det vara bättre att låta en kirurg med mycket erfarenhet operera dig. I Sverige tillåts bara ett fåtal operationer per år, trots att behovet är större än så. Därför är dom svenska kirurgerna bra på lätta till medelsvåra trattbröst, men vid svåra fall kan det behövas en större erfarenhet, och en annan, utvecklad NUSS metod, än den som dom svenska använder sig av. Det är sorgligt att svenska staten och landstinget inte låter kompetensen utvecklas i Sverige, men så länge dom låter folk stå i kö i år, eller skrämmer dom för operationen istället för att ge patienten det stöd dom behöver, ser situationen ut som den gör…
      Som patient ska man i första hand tänka på sig själv, och ge sig den bästa möjliga vård, även om det kanske är bökigt att ta sig till Danmark eller Tyskland, som i det här fallet är dom som är mest kompetenta på området.

  2. Min sambo har idag efter många års rädsla från min sida fått ringa och boka en läkartid för detta. Bara en vanlig husläkare men som förhoppningsvis kan ge mig en remiss till thorax och därefter får jag väl se. Om så få blir godkända att få operation här i sverige måste man väl få gå vidare till danmark eller tyskland? Vad krävs att bli godkänd vet du det? å dom bara godkänner några varför bara lättare fall? eller dom kanske blir skickad vidare till mer kunniga läkare…

  3. Anna du är inte längre ensam om dina spindelvener, för isåfall är jag också gammal:P har fått små tunna lila vener där skenan drar som mest och där mitt PE var som djupast mitt på bröstet har jag fått dem, men även i ”groparna” under brösten precis längs med skenan där det också drar som mest.

    • Kan trösta dig med att dom försvinner när skenorna åker ut… detta lovade dr. L… om det inte skulle vara fallet kan man ju alltid lasra bort dom när skenorna är ute. Innan dess är det ingen idé. Undrar om detta är typiskt för kvinnliga patienter? Har inte hört någon annan som fått det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s