4 1/2 månad post.op. (drygt)

För exakt två veckor gick jag och tränade, det var inte fösta gången, men det var första gången jag började med maskinerna. Jag var förvånad över hur lätt det gick, och blev irriterad på mig själv över att jag inte gått tidigare. Men jag var tvungen att påminna mig själv om att det faktiskt inte hade känts så kul, pga att ömheten eller smärtorna ofta kom framåt kvällen, den tiden jag har tid att träna på.

Desto roligare var det att komma igång! Efter första gången styrketräning väntade jag i tre dar för att se om något jobbigt inträffade. Men det kändes bra. Sen körde jag två dar i rad, det var inte så bra… kanske hade det med något annat att göra, ibland fattar man verkligen inte vad man har gjort för fel, för att smärtan ska komma, men jag valde att vänta.

Det fanns självklart maskiner jag aldrig ens skulle  pröva på, men ett par också som jag märkte att det inte skulle funka att göra, efter att ha testat lite. Som en där man sitter och drar en tyngd mot sig, med stöd av en vadderad dyna framför bröstet som funkar som motstånd. Den kändes fel, jag var för feg för att ens testa mer än minimalt. Situps var skrattretande, på gymmet ligger man ner på en bänk och har benen ca 90° vinklade, och så kör man igång… jag hade problem att först lägga mig ner smidigt, sedan ta mig upp… En annan sorts situps hade nog funkat.

Sedan ett par dagar känns allt jättebra, tills igår, då en nästan ny sorts smärta gjorde entré… det känns som om jag blir stucken av en liten geting, kanske inte riktigt så intensivt, men det kommer hastigt, och går över efter en stund. Smärtan kommer precis där skenorna slutar, framförallt den nedre, och mest på höger sida. Kanske beror den här nya känslan på att huden börjar bli mindre avdomnad.

De smärtor och ömheter jag har kvar är:

  • efter träningen hade jag ett ömt ställe längre bak från skenornas högra slut. Det kändes som om ett muskelfäste var ömt och lite tilltygat. Det är ett ställe som har ömmat sedan jag började arbeta, och det är också fortfarande halvt avdomnat. Hänger förmodligen samman med muskeln som skaver mot skenan eller nåt… 
  • revbenen nertill på höger sida ömmar fortfarande, speciellt om jag andas in djupt. Den stora kraftansträngningen att bända revbenen i rätt position utefter skenorna är inte avslutad, det märks. Men det är ingenting jag går runt och tänker på, mer än i enstaka korta stunder.
  • det kan sticka till pyttelite och kort vid bröstbenet och den övre skenan ibland.
  • innan mens kändes det som om skenan ibland ville putta ut/fram det vänstra bröstet (inifrån och ut), asläskigt. Och ibland högg/stack det till.
Andra saker som pågår:
  • det knäpper fortfarande vid den övre skenan och bröstbenet, känns när jag ligger ner. Kan lätt åtgärdas, jag får hitta en ny position.
  • jag känner ett tryck över halsen, ungefär där sköldkörteln sitter (vid adamsäpplet). Förmodligen eftersom den övre skenan trycker ut mitt bröstben, känslan fortplantas upp i halsen (?). Har gjort detta ett tag, men det är ingenting jag tänker på, mer än kanske när jag ligger ner och tar det lungt, eller ska sova.
Annonser

intervju med dr. Erik Gyllstedt

Jag hittade en intervju med dr. Erik Gyllstedt, thoraxkirurg på Lunds Universitetssjukhus, och den som opererat efter NUSS-metoden längst i Sverige. Den är från 2007, men tyvärr aktuell ännu idag. Den belyser frustrationen över att svenska läkare tappar kompetens eftersom dom inte tillåts operera p.g.a besparingar. 

Jag undrar egentligen hur mycket dom här herrarna* egentligen trycker på makthavarna, insisterar att få operera och visar sitt stöd för patientskaran med trattbröst? (*Dr. Leif Dernevik, Dr. Ali Belboul, Dr. Per Bergman, Dr. Erik Gyllstedt, dr. Fernandes Oswaldo och dr. Ingemar Vanhannen, alla opererar efter NUSS).

Länk till artikeln från sjukhuslakaren.se ”De var först i världen utanför USA – sedan hände ingenting”

snart bortprioriterade av regeringen?

Det verkar som om korrektur av bröstkorgen övervägs att dras in på i Sverige…. som om det inte var tillräckligt få som får opereras!
Regeringen vill dra ner vårdservicen, och letar efter ställen dom kan skära ner på. Trattbröst/kölbröst korrektur står med på den här listan på förslag som diskuteras för eventuell nedskärning (156 st).

Jag tycker det verkar vara dags att handla, eller?!

Läs dom tre första sidorna, hoppa sedan till sidan 26, under punkt 70 kan ni läsa om den ”etiska aspekten” trattbröst/kölbröst korrekturer.

Kan tilläggas att trattbröst/kölbröst rankas som ”7” på en skala 1-10, där 10 prioriteras minst på den här listan av 156 förslag som diskuteras för nerskärning eller borttagning i vårdservicen.
PRIORITERINGSCENTRUMS lista på nerskärningsförslag. 

”70 Sluta med kosmetisk bröstkorgsplastik 
Behov: Kosmetiskt behov – liten till måttligt livskvalitetsbehov – socialt behov – sexualitet. 

Jämförelseeffekt: Patienten får leva med sitt tillstånd med sänkt livskvalitet. Social påverkan. 

Ransonering: Nivåransonering utifrån storleken på behovet (trots god effekt). 

Kommentar: Är det en rimlig bedömning av behovets storlek? ”

Så här resonerar dom, och märk väl, dom pratar om MÄNNISKOVÄRDEN här… 

PRIORITERINGSCENTRUMS hemsida.

Hittade även ett brev från Sahlgrenska som bekräftar detta. Och tyvärr verkar beslutet redan taget.

UPPDATERING: hur Sahlgrenskas verksamhet  har påverkats av prioriteringscentrums lista.

Ännu en uppdatering: Alla sjukhus (se länkar) som hittils opererat trattbröst efter NUSS-metoden, fortsätter sin verksamhet trots Prioriteringsnämndens arbete och regeringens önskan att trattbröstoperationer ska läggas ner eftersom dom anses vara av endast kosmetisk natur. T.ex. så infördes istället en gräns, Sahlgrenska opererar bara om Haller-index är över 3,6.

Se även inlägget från 29.10.2011 ”fler operationer på Karolinska”

Glutenintolerans/Celiaki och trattbröst

Forskarna verkar ense om att vitamin D-, kalcium- och järnbrist kan ha ett samband med felväxten trattbröst.

Glutenintolerans gör att kroppen har svårt att ta upp den näring den tillförs, eftersom tarmen är skadad. En järnbrist t.ex. är väldigt vanlig vid celiaki. Det är väldigt sällan läkare diagnosterar glutenintolerans, tydligen tar det i snitt 10-12 år för en patient i Sverige med celiaki att bli ”upptäckt”. Många människor går runt med olika symptom som inte verkar vara klassiska symptom på glutenintolerans, men som ändå förmodligen beror på den vitamin- och mineralbrist som celiaki orsakar.

En tanke att en hel del av oss med PE är undernärda, kan det bero på detta? Själv ammade inte mamma mig speciellt länge, 5 v. bara, dessutom fick jag bröstmjölksersättning parallellt. Jag blev utsatt tidigt för gluten alltså. Under mina två första levnadsår hade jag konstant öroninflammationer, och fick 20 pencillinkurer… jag har så länge jag kan minnas förstorade mandlar, och nästan alltid lite ont i halsen. Redan som liten hade jag järnbrist. I vuxen ålder har jag haft en hel del svampinfektioner och framförallt urinvägsinfektion (som fullkommligt ignorerades av sjukvården, dom sa att det satt i huvudet på mig, och att jag fick leva med svidande blåsa, eftersom det ju va psykosomatiskt…. Urinvägsinfektionen, som jag då hade haft i nästan 13 år, diagnosterades först när en RIKTIG odling togs, att jag faktiskt hade bakterier).

För ett par år sedan hittade jag en  information att gluten och mjölkprodukter kan ha en negativ inverkan, och kan vara en orsak till återkommande infektioner i blåsa och underliv. Jag har inte ätit mjölkprodukter på flera år, men jag drog då ner på glutenintaget rejält. Och se, sedan dess har jag inte haft varken svamp- eller urinvägsinfekion… halsen är fortfarande dålig. Och mina blodvärden för dåliga.

När jag tänker på vad jag äter och hur mycket, är det faktiskt konstigt att jag inte väger mer än 45 kg (165 cm). Har bestämt mig för att sluta helt med gluten, och se vad som händer. Har ni liknande upplevelser?

Kolla gärna in den här bloggen om gluten

eller den här sidan som skriver om Pectus Excavatum Causes ”…. Interestingly, iron deficiency anemia and rickets are both features of Celiac disease.  Celiac disease may be inherited, but it is environmentally controllable through avoidance of gluten containing foods.  One of my antique medical books describes a condition called ”blue sclerotics”, and notes it is a hereditary condition that is brought on by a dietary deficiency.  Maybe those old time doctors knew what they were talking about….

… I collect medical books from different eras for a hobby.  In the books from the early part of the 1900s, there are many descriptions of rickets and few, if any, descriptions of incurable, genetic connective tissue disorders with rachitic skeletal features.  There were few, if any, occurrences of ”isolated” cosmetic sunken chests.  Pectus excavatum was almost always attributed to rickets.  In the ”modern” books, rickets is said to be rare, yet suddenly there are tons of incurable inherited connective tissue disorders written up with almost identical features as rickets, and PE begins to appear as a cosmetic condition of unknown origin…. 

… Many conventional medical doctors of today simply aren’t trained to recognize the symptoms of vitamin and mineral deficiencies.”

4 månader post-op.

Det har gått upp och ner den senaste månaden också, men jag har kommit på flera saker som faktiskt har blivit riktigt bra. 

  • armen känns nu bra. Kanske kan det bli ett återfall vid stark belastning, men som det verkar nu, är den krämpan avhakad.
  • när jag tog djupa andetag förut, gjorde det ont i sidorna, där skenorna slutar. Det har försvunnit, förmodligen sedan några veckor, kom på igår att jag faktiskt kunde andas in riktigt utan smärta! Det tar fortfarande emot, men det kommer det nog att göra ett tag till, eller kanske t.o.m tills skenorna är ute.
  • jag kan sova bättre på sidan nu, inte för länge, men ändå. Det känns konstigt ännu, som om man är uppstoppad på ett grillspett… förmodligen är jag känslig, men jag kan inte skaka av tanken att metallstången är kvar i sin fasta position medans kroppens organ och revben anpassar sig till sidopositionen och tyngdlagen…
  • trycket över den övre skenan känns inte present längre. En svag knäppning har tillkommit, som jag bara märker om jag ligger ner. Som tur är kan jag få knäppningen att sluta genom att hitta en annan position. 
  • hugg och smärtor är ovanliga. Ömhet finns kvar i nedre delen av bröstkorgen, på höger sida där gropen var. Något jag mest känner om jag lägger handen över området, eller om jag är överansträngd. Förmodligen beror ömheten på trycket från revbenen, som naturligtvis fortfarande tvingas in i sin nya position. Processen är inte avslutad ännu. Vid framförallt höger sida vid skenornas ändar har huden nedsatt känsel, men musklerna kan vara ömma.
  • På områden, där känseln var borta efter operationen, är den tillbaka igen, processen har pågått sakta men säkert. Ett undantag dock, där silikonprotesen satt, är en bit hud fortfarande utan känsel.
Jag fick en liten förkylning med en dags feber häromdan, och märkte med en gång att skenorna kändes mer. Dom känns naturligtvis ännu annars också, men det är ingenting jag tänker på, mer än när jag nyser… något jag gör väldigt ofta har jag märkt nu när det gör så ont när det händer, jag är känslig för temperaturväxlingar och lukter tror jag. Men det lustiga är att det inte gör ont lika ofta eller mycket längre vid en nysning, så jag tror det kommer ge sig. Varannan nysning är smärtfri, skratta är fortfarande värre.
 
Ärren är fortfarande väldigt presenta, men jag vet sen tidigare att det kommer ta ett bra tag för d0m att blekna på mig, tyvärr.
När förkylningen ger med sig, bär det av till gymmet. Äntligen känner jag mig redo.