5 1/2 månad post-op.

Imorse när jag vaknade kände jag att allt var helt normalt…

Jag menar verkligen helt normalt. Något hade hänt i huvudet. Känslan var inte längre ”jag och skenorna”, utan bara ”jag”. Detta innebär inte att jag inte känner av skenorna än, men jag har mentalt klivit över tröskeln. 

För kanske tre veckor sedan, kort efter min 4 1/2 -månadsrapport, testade jag att jogga på gymmet, det gick faktiskt riktigt bra. Jag körde en kvart, och fick inga speciella negativa effekter efteråt, kändes lite mör kanske, men inte överdrivet. Har inte haft tid att gå till gymmet på några veckor nu tyvärr, förrän i förrgår. Då joggade jag igen på löpbandet i drygt 20 minuter, klev av och kände mig äckligt åksjuk… brukar alltid springa ute annars, och det tänker jag göra i fortsättningen också. Löpband är obehagliga hursomhelst, känslan av att man ska slängas ut ur banan bara för att man hamnar lite fel är hela tiden där. Blev ingen styrketräning, jag mådde för illa helt enkelt. Misslyckat.

Min vikt är i princip tillbaka till det normala, dvs 46-47 kg (…). Jag äter och äter och tycker egentligen att jag borde gått upp snabbare. Äter inget gluten alls sedan en månad, och det som hänt är att min hals, som kändes rå och skrovlig titt som tätt har blivit mycket bättre. Vore kanske enklast att gå och testa sin glutenintolerans, men eftersom testen inte är 100% och jag innerst inne är övertygad om att avstå från allt gluten skulle profitera min hälsa, kör jag på själv. Alltså noll gluten. Ingen öl, snyft, men det finns ju goda drinkar att upptäcka och fantastiska viner… och om det stämmer att jag är glutenintolerant, kommer jag lättare att gå upp i vikt när tunntarmsludden växt ut och kan ta upp näring igen, men resultatet kan komma först om ett halvår. 

Brösten är fortfarande inte tillbaka till samma storlek (grrr), dom har växt till sig, men det hade kunnat vara mer… Bröstet där silikonet satt har fått en lite bättre form än precis efter operationen, det blev ju uppskjutet av implantatet, och är nu på väg, sakta men säkert att genom tyngdlagen hitta sin position. Om dom hade varit större, hade tyngdlagen naturligtvis kunnat jobba snabbare, suck.

Jag började göra yoga för tre veckor sedan, har nu varit där fyra gånger. Första gången gick ganska bra, men jag kände att jag provade mig fram och var försiktigare än vad jag förmodligen behövde vara. Det är ju mycket vridningar i överkroppen på yoga, var osäker på vad som skulle hända när jag vred bröstkorgen.

Innan jag började på yogan, hade jag i princip bara två saker som irriterade mig. Den lättaste är och var att en lätt ömhet fortfarande är kvar på höger sida, där revbenen tvingas upp i sin rätta position

Det andra irritationsmomentet var höger sida där skenornas ändar slutar. Det hade sedan mitten av juli (4 1/2 post.op) börjat sticka som en geting, för att sedan bli en mer eller mindre ihållande ömhet eller rent av smärta. Det är mer eller mindre det enda stället där huden också fortfarande är stumm, utan känsel (förutom där silikonet satt, och svagt där skenorna löper).

Under andra yogalektionen körde jag stenhårt, svetten rann och jag stönade och stånkade… min yogalärare kör fysiskt ansträngande asanas (ställningar) och gruppen som går hos henne har gjort yoga en längre tid. Efter den lektionen var ömheten i sidan helt borta! Den försöker sig förvisso att smyga sig tillbaka, men jag försöker regelbundet göra några stretchövningar då och då. Däremot kändes revbenen på höger sida nertill mer ömma, förmodar att det berodde på att jag hade använt bröstkorgen och andats en hel del. Jag ser det inte som något negativt, tvärtom, det kändes som om man dragit åt en tandställning lite…. vad jag menar är att kroppen fortsätter ju att omforma sig, processen är inte avslutad ännu. Och ju mer jag kan tänja på bröstkorgen, desto bättre. Som efter ett träningspass då man kan få träningsvärk, blev jag extra öm där revbenen omformas. Det gick för övrigt över snabbt, höll i sig någon dag eller två.

Knäppningarna i bröstbenet verkar borta. Ibland kan det sticka till, som en liten nål, men det går över snabbt. Och med tanke på vad man gått igenom, är det inget man hänger upp i julgranen.

Ibland kan det klia lätt vid övre skenan, just där den kommer ut från bröstbenet, och börjar löpa längst revbenen.

Jag får ibland små plitor vid skenorna, sånt har jag aldrig haft förut, så jag förmodar att det är deras fel 😉

Vet inte om jag har skrivit tidigare om att min hud vid brösten har varit torr sedan operationen, det har inte ändrats. Inget alarmerande alls, hudkräm hjälper bra.

Ärren försöker jag ignorera, dom bleknar långsamt på mig, så är det av erfarenhet. Det ena är naturligtvis större än normalt pga silikonimplantatet kombinerat med NUSS-ärret. Jag väljer att inte tänka på dom som något negativt. För någon som hade sett dom utan att veta varför dom är där, hade det nog varit en chock. Stora ärr vid kvinnors bröst är inget vackert, tryggt, utan brutalt. Jag måste understryka att mina ärr är större än vanligt, vid en vanlig NUSS-operation blir dom mindre. Hursomhelst, någon gång bleknar dom.

I övrigt är jag så jäkla nöjd…

Annonser

bevis och forskningsresultat

Jag försöker samla lite mer fakta om huruvida läkare och forskare ser på trattbröst. Är det en medicinsk nödvändig åtgärd eller är det bara en kosmetisk åtgärd, som svenska regeringen har valt att klassa den som (2009)?

När jag läser dom olika resultaten av dessa läkare som träffat och behandlat trattbröstpatienter, verkar det bara finnas en gällande mening. Den här texten nedan är citerad från CTSNet, the cardiothoracic surgery network, och skriven av Jeffrey P. Jacobs, MD.

”… Numerous manuscripts in the literature exist that document the physiologic impact of pectus excavatum deformity with its associated cardiopulmonary compromise. Exercise performance has been shown to improve after pectus repair supporting the concept that repair of pectus excavatum will improve both the restricted cardiac stroke volume and the increased work of breathing associated with pectus excavatum. Furthermore, pectus excavatum clearly has an associated psychological impact–the unwillingness to expose one’s chest can be psychologically devastating in childhood and the teenage years. The benefits of repair are clearly not cosmetic alone. Even without the clearly documented but somewhat controversial physiologic benefits, the psychological impact alone justifies repair. Because of the remarkable psychological impact and the improvement in self esteem we have observed after pectus repair, we do not spend time, effort, or money on complex physiologic testing. The mere presence of pectus excavatum deformity with evidence of associated physiological or psychological compromise represents an indication for repair…” läs hela texten här

Här finns en studie publicerad i PubMed, där samma ämne behandlas, dvs att tyngdpunkten på lidandet hos en person med PE/PC oftast är av mer psykologisk natur, och att det därför inte bör ignoreras och att det är viktigt att inte utesluta detta vid beslut av operation. Alltså ännu en iakttagelse att PE/PC inte bara är kosmetiskt.

Har även tidigare bloggat i ämnet, se inlägget studier om pectus excavatum.

Fler artiklar om Pectus excavatum och dess inverkan på personen:

Compromised cardic function in exercising teenagers with pectus excavatum (2011)

Removal of pectus bar fixed with absorbable vs metallic stabilisers (2011)

En brittisk studie (2006).

Det finns hur många studier som helst om ämnet, som pekar på att ett psykiskt lidande är grund nog för en korrektur och att den fysiska inverkan är större än som vill erkännas. Tanken och diagnosen att trattbröst bara är kosmetiskt kan alltså fastslås som strutssyndromet…

goa skratt

ibland måste jag bara skratta åt, ja… när man söker på google och klickar sig vidare till min blogg, registreras sökorden man använt i min statestiksammanställning… idag t.ex. hade någon sökt efter ”stora silikonbröst 1000cc silikon” och av någon anledning tyckt att min blogg skulle hjälpa den vidare, vilken besvikelse ;-D

Men jag är glad över att så många lyckas hitta sidan, temat är viktigt, PE alltså, framförallt för dom som lider av det och söker svar på sina frågor. Dom flesta sökningarna handlar direkt om trattbröst, och vad man kan göra åt det.

Men för att belöna den person som sökte svar på sin sökning idag, här kommer en bild på mitt silikon, tyvärr bara 275cc, och läckt hade det också…

precis så här sexigt är silikon.