5 1/2 månad post-op.

Imorse när jag vaknade kände jag att allt var helt normalt…

Jag menar verkligen helt normalt. Något hade hänt i huvudet. Känslan var inte längre ”jag och skenorna”, utan bara ”jag”. Detta innebär inte att jag inte känner av skenorna än, men jag har mentalt klivit över tröskeln. 

För kanske tre veckor sedan, kort efter min 4 1/2 -månadsrapport, testade jag att jogga på gymmet, det gick faktiskt riktigt bra. Jag körde en kvart, och fick inga speciella negativa effekter efteråt, kändes lite mör kanske, men inte överdrivet. Har inte haft tid att gå till gymmet på några veckor nu tyvärr, förrän i förrgår. Då joggade jag igen på löpbandet i drygt 20 minuter, klev av och kände mig äckligt åksjuk… brukar alltid springa ute annars, och det tänker jag göra i fortsättningen också. Löpband är obehagliga hursomhelst, känslan av att man ska slängas ut ur banan bara för att man hamnar lite fel är hela tiden där. Blev ingen styrketräning, jag mådde för illa helt enkelt. Misslyckat.

Min vikt är i princip tillbaka till det normala, dvs 46-47 kg (…). Jag äter och äter och tycker egentligen att jag borde gått upp snabbare. Äter inget gluten alls sedan en månad, och det som hänt är att min hals, som kändes rå och skrovlig titt som tätt har blivit mycket bättre. Vore kanske enklast att gå och testa sin glutenintolerans, men eftersom testen inte är 100% och jag innerst inne är övertygad om att avstå från allt gluten skulle profitera min hälsa, kör jag på själv. Alltså noll gluten. Ingen öl, snyft, men det finns ju goda drinkar att upptäcka och fantastiska viner… och om det stämmer att jag är glutenintolerant, kommer jag lättare att gå upp i vikt när tunntarmsludden växt ut och kan ta upp näring igen, men resultatet kan komma först om ett halvår. 

Brösten är fortfarande inte tillbaka till samma storlek (grrr), dom har växt till sig, men det hade kunnat vara mer… Bröstet där silikonet satt har fått en lite bättre form än precis efter operationen, det blev ju uppskjutet av implantatet, och är nu på väg, sakta men säkert att genom tyngdlagen hitta sin position. Om dom hade varit större, hade tyngdlagen naturligtvis kunnat jobba snabbare, suck.

Jag började göra yoga för tre veckor sedan, har nu varit där fyra gånger. Första gången gick ganska bra, men jag kände att jag provade mig fram och var försiktigare än vad jag förmodligen behövde vara. Det är ju mycket vridningar i överkroppen på yoga, var osäker på vad som skulle hända när jag vred bröstkorgen.

Innan jag började på yogan, hade jag i princip bara två saker som irriterade mig. Den lättaste är och var att en lätt ömhet fortfarande är kvar på höger sida, där revbenen tvingas upp i sin rätta position

Det andra irritationsmomentet var höger sida där skenornas ändar slutar. Det hade sedan mitten av juli (4 1/2 post.op) börjat sticka som en geting, för att sedan bli en mer eller mindre ihållande ömhet eller rent av smärta. Det är mer eller mindre det enda stället där huden också fortfarande är stumm, utan känsel (förutom där silikonet satt, och svagt där skenorna löper).

Under andra yogalektionen körde jag stenhårt, svetten rann och jag stönade och stånkade… min yogalärare kör fysiskt ansträngande asanas (ställningar) och gruppen som går hos henne har gjort yoga en längre tid. Efter den lektionen var ömheten i sidan helt borta! Den försöker sig förvisso att smyga sig tillbaka, men jag försöker regelbundet göra några stretchövningar då och då. Däremot kändes revbenen på höger sida nertill mer ömma, förmodar att det berodde på att jag hade använt bröstkorgen och andats en hel del. Jag ser det inte som något negativt, tvärtom, det kändes som om man dragit åt en tandställning lite…. vad jag menar är att kroppen fortsätter ju att omforma sig, processen är inte avslutad ännu. Och ju mer jag kan tänja på bröstkorgen, desto bättre. Som efter ett träningspass då man kan få träningsvärk, blev jag extra öm där revbenen omformas. Det gick för övrigt över snabbt, höll i sig någon dag eller två.

Knäppningarna i bröstbenet verkar borta. Ibland kan det sticka till, som en liten nål, men det går över snabbt. Och med tanke på vad man gått igenom, är det inget man hänger upp i julgranen.

Ibland kan det klia lätt vid övre skenan, just där den kommer ut från bröstbenet, och börjar löpa längst revbenen.

Jag får ibland små plitor vid skenorna, sånt har jag aldrig haft förut, så jag förmodar att det är deras fel 😉

Vet inte om jag har skrivit tidigare om att min hud vid brösten har varit torr sedan operationen, det har inte ändrats. Inget alarmerande alls, hudkräm hjälper bra.

Ärren försöker jag ignorera, dom bleknar långsamt på mig, så är det av erfarenhet. Det ena är naturligtvis större än normalt pga silikonimplantatet kombinerat med NUSS-ärret. Jag väljer att inte tänka på dom som något negativt. För någon som hade sett dom utan att veta varför dom är där, hade det nog varit en chock. Stora ärr vid kvinnors bröst är inget vackert, tryggt, utan brutalt. Jag måste understryka att mina ärr är större än vanligt, vid en vanlig NUSS-operation blir dom mindre. Hursomhelst, någon gång bleknar dom.

I övrigt är jag så jäkla nöjd…

Annonser

5 thoughts on “5 1/2 månad post-op.

  1. Hej Anna! Vad glad jag blir när jag läser detta! Så härligt att du är nöjd! Att du kan köra på med träning igen måste kännas underbart. 😀

  2. Hej!
    Jag har just precis hittat detta med PE.
    Ska kanske dra min historia lite kort, ända sedan jag har varit två år har jag haft en för jäkla hosta som läkare totalt ignorerat. När jag gick i grundskolan upptäcktes en liten lätt skolios och att mina ben vart olika långa, detta hölls under uppsikt till ungfär 6:e klass sedan vart det bra och bortglömt i svensk sjukvård. Min mamma har under alla mina uppväxt år tjatat på mig om att sträcka på mig för jag går alltid så ihopsjunken. Har frågat läkare om detta med hopsjunkenheten och dom har sagt som mamma ”Sträck bara på dig” Problemet är dock att jag aldrig har kunnat bara sträcka på mig för då liksom stramar det i hela magen och jag får gör ont i ryggen uppe vid skulderbladen. Nu är jag snart 23 år om jag går och sitter så som det är bekvämt så ser jag bokstavligt talat ut som en sked eller skål från nyckelbenen och neråt, nyckelbenen går liksom som i ett C istället föratt vara raka, magen liksom putar ut så när jag ser mig själv naken i spegeln ser jag jämnt gravid ut. Om jag sträcker på mig så blir nyckelbenen raka men hela vägen mellan brösten är som en rutschkana revbenen sticker liksom ut framåt där de slutar.
    Jag har aldrig varit nöjd med mitt utseende på detta, men eftersom läkare aldrig ens nämnt PE så har det varit svårt att leta själv och det hela har ignorerats och gett upp. Vad gäller träning har jag alltid haft hur svårt som helst att få till något som kan kallas kondition, det går bara inte jag blir lika trött efter 20 min trots att jag nu regelbundet tränat i 3 år.
    Bröstsmärtor har jag haft medjämna mellanrum det liksom hugger till bakifrån i ryggen som en kniv, och när jag sträckt på mig så blir det mycket tyngre att andas, att gå hopsjunken gör att motståndet för att kunna andas minskas.
    Nu när jag läser om detta och ser på bilder så är det ju ungefär såhär jag ser ut. Du verkar vara äldre och har lyckats få till en sådanhär operation.
    Snälla jag skulle vilja ha råd, tips etc hur du gjorde föratt få läkare att göra något.
    Hälsningar Angie

    • Hej Angie,
      har svarat dig redan på pectusforumet men kan tillägga några saker.

      Höftskena efter födseln hade jag också, ena benet kortare har jag också, hugg i ryggen kände jag också innan operationen, ignorerad blev jag självklart osv…

      Eftersom du under hela ditt liv har fått en felhållning har du mycket att arbeta med, din kropp behöver lära sig ett nytt mönster. Jag rekommenderar dig starkt att börja med yoga, försök att hitta en BRA engagerad lärare med kunskap om kroppen, som kanske kan säga, den här övningen är speciellt bra för dig.
      Som exempel började min man på yoga för två år sedan, och när han gjorde bryggan (dvs man ligger på rygg, sätter händerna brevid huvudet, benen är vinklade i 90°, och försöker lyfta ryggen från marken) högg det riktigt smärtsamt i nacken, så svårt att han inte kunde göra den. För ett par veckor sedan hade yogaläraren bryggan i programmet igen, och plötsligt kunde han göra den, utan att det kändes någonting i nacken. Efter två år hade han arbetat igenom sin kropp på spänningar. Det tar tid, men vi tänker ju leva länge, eller hur 😉 Alltså är det en investering, och även om resultaten kommer långsamt, så är dom värda att jobba för!

      Jag bor ju i tyskland och här hörde jag för första gången en läkare nämna vad jag hade, och detta trots att jag i Sverige hade fått en silikonprotes pga mitt trattbröst… ja herrejösses, det är ingen lätt väg, men som tur är har vi internet och varandra ;). Bra förresten att du börjar med din blogg, min önskan med den här bloggen var just att hjälpa andra hitta lösningen på sitt lidande. Och ju fler som skriver om det, desto svårare blir det för sjukvård och makthavare att ignorera vårt problem. Det är alltså inte bara ett sätt att skriva av sig, utan en KAMP som förs 😀 Från min sida iaf. jag är fortfarande riktigt förbannad. Och jag blir riktigt ledsen över att höra, att unga människor lider i tysthet, när det faktiskt finns en lösning.
      Kolla igenom bloggen, här står en del. På pectusforumet står också en massa. Har du frågor är du välkommen med dom.

  3. Hej Anna
    Har med intresse läst det du skrivit om din operation. Skulle gärna veta mer om din kritik mot Dr Schaarschmidt. Min dotter blev opererad av Dr S. för ca två år sedan. Vi valde honom just för att vi fick höra att han var bäst inom området. Det blev stora komplikationen med operationen och vi höll på att förlora vårt barn, men allt hade sin förklaring… (?) men när jag läste din kritik blev jag rädd. Nu dags att ta ut byglarna igen – hos Dr S. Kanske vi ska tänka om?
    Vem är Dr Lützenberg och var kan man hitta honom?

    • Hej,
      jag är ledsen över att det uppstod komplikationer vid er dotters operation. Det är en tung operation, och det finns tyvärr en risk att man faktiskt kan dö, framförallt eftersom den utförs så nära hjärtat. Uppstår en skada på hjärtat, behövs naturligtvis en riktigt kompetent läkare som kan hantera situationen. Därför valde jag dr. Lützenberg, som är specialist på hjärta kärl och lungor. Han opererar lungmetastaser, utför hjärtoperationer med titthålsteknik istället för att såga upp bröstbenet som är den vanliga metoden för att komma åt hjärtat. Transplantationer, you name it… han har inte opererat lika många PE-patienter som prof. Schaarschmidt, men eftersom han jobbar med thorax, bröstkorgen, varje dag, såg jag inte det som något problem.

      Det finns inget organ här i Tyskland dit man kan vända sig och fråga om statestik ang. komplikationer och dödsfall vid operationer. Men vad jag förstått, har 4 dödsfall inträffat hos prof. Schaarschmidt. Han har naturligtvis opererat minst fyra gånger fler än tex. dr. Lützenberg, och otaliga fler än alla svenska kirurger tillsammans. Jag har följt kommentarer om honom, och av honom(!), på olika forum, och fått ihop lite information som gör att jag hellre rekommenderar dr. Lützenberg. Men samtidigt känner jag egentligen inte att jag har någon personlig rätt att döma honom och hans arbete, eftersom bilden naturligtvis är bitar av ett pussel som inte är komplett… Jag har hört mycket positivt om prof. Schaarschmidt, men även riktigt irriterande historier.

      Vilka komplikationer uppstod vid er dotters operation? Och vilken förklaring gavs egentligen?

      Adress till dr. Lützenberg finns under ”länkar” i bloggen (menyraden). Kolla först med försäkringskassan om ni kan ändra läkare. Har ingen aning om hur det funkar. Hursomhelst bör ni väl ha ett förhandstillstånd (S2), att försäkringskassan tar över kostnaderna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s