stabilisator av metall eller upplösbar fibertråd bäst?

En studie har gjorts med patienter som genomgått NUSS-operationer, där en del av dom fått stabilisatorer av metall, resten fick sina skenor fastsatta med upplösbar fibertråd.

När skenorna opererades bort kunde ingen skillnad fastställas mellan dom olika patientgrupperna metall eller fibertråd, när det gäller postoperativ smärta eller komplikationer. 

Däremot förekommer det ofta att metallstabilisatorerna mer eller mindre växer in i muskel- och benvävnad, vilket gör att det blir svårare att operera ut skenorna.

Vid fibertrådstekniken blev snitten mindre och operationstiden betydligt kortare.

Removal of pectus bar fixed with absorbable vs metallic stabilizers (2011)

En del patienter kan få problem med metallstabilisatorn, som orsakar smärta, den skaver. I värsta fall opereras stabilisatorn ut, men först efter det att skenan har växt in i kroppsvävnaden, vilket den har gjort fram till senast 10. veckan efter NUSS-operationen.

Skenor kan flippa både vid metall- och fiberstabilisatorer. Inget visar på att den ena tekniken är bättre än den andra. Självklart finns det två olika meningar om detta… Kirurgens skicklighet är viktig, men även den bäste kan ha patienter där skenan flippar. Dom första 8-10 veckorna innan kroppen har byggt in skenorna i vävnad, gäller det för patienten att inte utsätta bröstkorgen för vridningar, böjningar, slag eller för häftiga rörelser.

I den ursprungliga NUSS-metoden användes metallstabilisatorer, så det hänger kvar förmodar jag. Tycker personligen att dom borde se över situationen och uppgradera sig till fibertråd, det är en ny teknik som kirurgerna måste lära sig att behärska, men jag tror att patienterna liksom sjukvården profiterar från det. Fibertråd har används i över 5 år vid trattbröstoperationer med NUSS-metoden. Men detta är min egna uppfattning, läs gärna inläggen på pectusinfo.com/board om olika erfarenheter med eller utan stabilisatorer.

I Sverige används enbart metallstabilisatiorer vid trattbröstoperationer, kanske en mix med fibertråd, men dom utelämnar aldrig stabilisatorn av metall. Uppdatera mig om jag missat något… I Danmark har experiment utförts med fibertråd, men om man kollar på röntgenbilder från det danska forumet, verkar dr. Pilegaard fortsätta att använda metallstabilisatorer. Enligt experimentet hade fibertråden brustit innan 6 veckor på 3,5% av patientgruppen. Han tyckte kanske att fibertråd därför var mer riskabelt att använda? Hursomhelst verkar han inte ha klarat av att använda fibertråd på bästa sätt eftresom så många brast. Läs utvärderingen här.

I Tyskland används båda, men i Berlin används bara fibertråd, vid undantagsfall stabilisator. USA verkar använda båda teknikerna. Men detta är något som varje patient får fråga sin kirurg, uppgifterna kan ändras och operationerna kan kräva individuella lösningar, vi ser ju inte likadana ut…

Annonser

Sahlgrenska opererar inte för tillfället

Jag ringde Sahlgrenska idag för en kontroll av det jag skrev igår, dvs att Sahlgrenska har slutat att operera trattbröst. Tog bort inlägget eftersom det innehöll för många fel. 

Jag fick prata med sekreteraren som också jobbade för Leif Dernevik, som nu gått i pension. Ali Belboul jobbar ett år utomlands, och kommer tillbaka efter sommaren 2012. Då kommer verksamheten tas upp igen. Från och med våren 2012 kommer patienter tas emot för undersökning och blir då satta i kö. Som det ser ut nu finns ingen kölista.

På frågan om hur regeringens prioriteringslista hanteras på Sahlgrenska angående trattbröstpatienter, menade sekreteraren att Leif Dernevik då hade reagerat och menat att operationerna inte kunde upphöra helt pga att behovet var så starkt, men dom valde istället att införa en gräns, som riktar sig efter Haller-index. 3,6 och över denna gräns opererar dom.

Silikonproteser verkar dom inte använda sig av längre, enligt sekreteraren. Men däremot rekommenderades en kosmetisk operation med silikon om haller-index inte var stort nog för deras gräns för att få en NUSS-operation. Eftersom det anses då vara ett rent kosmetiskt problem. Det verkade inte som om Sahlgrenska utförde detta, men jag är inte säker. Hursomhelst avråder jag starkt ifrån silikon, såvida någon nu funderar över detta.

Det hade varit lite olika hur många trattbröstpatienter dom hade opererat innan dr. Belboul tog ett arbetsår utomlands, men runt 10 trodde hon. Vissa år mer, andra mindre. Hoppas kunna få närmare uppgift om detta också nästa vecka. Väntetiden verkar vara ett halvår till ett år, men det är också olika.

Ali Belboul och Leif Dernevik var dom som opererade trattbröst med NUSS-metoden på Sahlgrenska. Det finns en ny läkare som har varit med under några operationer, som jag inte vet namnet på ännu, och förmodligen kommer operera tillsammans med dr. Belboul när han är tillbaka, eftersom dr. Dernevik nu är i pension.

6 månader efter operationen!

Det känns som en seger, att nå den här punkten, 6 månader! När jag gjorde operationen, trodde jag att jag skulle vara så här som jag känner mig idag ungefär efter tre månader… hahaha. Men, det finns många som är så här efter tre månader och kortare tid. Glöm inte av att den här bloggen är skriven av en numera 39-åring, en ovanligt gammal NUSS-patient, yngre med trattbröst som opereras med NUSS-metoden har det oftast lättare, eller tiden att rehabilitera sig är oftast kortare.

Uppdatering sen senast:

Det har varit riktigt jobbigt. Eller ganska i alla fall. Ja, efter ett par sköna veckor utan några smärtor i princip, allt helt ok, så kom ”getingsticken” tillbaka…. och att uppleva kontrasten var rent ut sagt mer plågsam, än om stickningarna hade pågått konstant… tror jag.

Och jag har under dom här två veckorna mer och mer fattat vad det beror på. Spänningar och stress. Om jag lyckas få kroppen att slappna av från dom spänningar som byggs upp i och med ömheten där revbenen fortfarande bänds upp, existerar inga ”getingstick” (hugg, stickningar, bränningar). Detta kan lätt göras med ett rejält fysiskt yogapass. Eftersom jag har varit för lat, har jag bara gjort y0ga en gång i veckan, och det är på tok för lite, eftersom jag nu faktiskt har pågående ”konflikter” i kroppen. Alltså bär jag själv lite ansvar, eller rättare sagt, jag har fullt ansvar över om jag numera har ont eller ej. Det låter hårt mot mig själv, men det är en sanning som är för tydlig för att ignoreras.

Jag har varit lite stressad även i övrigt (jobb), vilket jag tror spelar en stor roll, eftersom jag självklart då går runt och spänner hela kroppen. Alltså gäller det att vara luuuuuunnnnggggnnnn och fin, samlad och avslappnad. Andas. Och röra på sig, vitalt, så fort jag sitter framför datorn för länge, kommer sticken smygande. Kyla är också dåligt, och åska..! Min kropp kanske tror att jag numera är utrustad med åskledare och känner sig orolig 😉 Skämt o sido, vissa upplever väderväxlingar starkare än andra, det är heller inte så konstigt. 

Efter ett hårt yogapass på måndagen, har jag haft tre sköna dagar igen. Känner att det kommer lite smygande nu när jag sitter här och skriver, alltså är det väl dags igen imorgon… tills dess ett par stretchningar och ett glas vin, det hjälper på kort sikt.

Kan tillägga att amerikanerna ofta får lungnande mediciner som tex valium, i sin smärtterapi efter en trattbröstoperation. Min läkare skriver inte ut något sådant, vet inte om dom svenska kirurgerna rekommenderar det heller. Kan förstå grejjen, samtidigt påverkar ju lungnande kroppen och tänkandet extremt. Alltså ingenting att lulla runt på i skolan eller på jobbet.