implantatpass

Skenorna som används vid en Nuss-operation är ju av metall, som vid säkerhetskontroller naturligtvis kan utlösa larmet när man går igenom en metalldetektorer på t.ex. en flygplats. Behöver inte hända, men det kan hända.

När du fått metallimplantat inopererade, bör du få med dig ditt implantatpass innan du går hem. Fråga på sjukhuset. Implantatpassen kommer från firman som tillverkar implantaten, och beskriver var i kroppen metallen sitter, hur många skenor, och om stabilisatorer har använts. Fotona under visar ett pass från tillverkaren Biomet i Tyskland, Berlin. Om dom svenska implantaten kommer från samma firma, vet jag inte.

Bär alltid med dig ditt implantatpass (kan vara bra om tex en olycka skulle inträffa).

CT-scan/CT-röntgen bör undvikas att göras med implantatet i kroppen, pga den höga magnetstrålningen. Vidare står även i implantatpasset:

Important: CPR can be preformed on patients who have undergone pectus excavatum surgery. More external force may be necessery due to the surgical bar.

Defibrillation for cardiac arrhythmias may be performed. Anterior/posterior paddle placement is necessary to deliver adequate electrical charge.

The pectus bar is, according to the wording of the ASTM International F2503-05, and after preclinical tests, limited MRI-compatible. If it is necessary, patients with such implant can be scanned after implanation with the following conditions: max. than 3 Tesla static magnetic field and maximum spatial magnetic field gradient of no more than 720 Gauss/cm. Consult and ask your radiologist specializing in MRI is of chest or upper abdomen.

Acvtivation of metal alarm systems, such as those in airports, may occur. Surgical steel bar is internal and not palpable.”

 

nysa…

…den värsta no no go efter en trattbröstoperation, och tyvärr håller det i sig. Självklart avtar smärtan vid själva nysningen, men såhär nio månader efter operationen är det ingenting jag gör frivilligt precis. Jag hade en period runt fjärde månaden då jag lyckades nysa bättre. Hur och vad jag gjorde då, har jag den senaste tiden försökt komma underfund med och testa mig fram till det minst jobbiga alternativet. En vettig novembersysselsättning med andra ord 😉

  • Inte nysa alls. Det första jag försöker med, lyckas jag är det fint, men om jag trots allt nyser, har jag byggt upp spänningar som gör nysen värre… Jag försöker blåsa ut luft kraftigt ur näsan, snabbt massera näsvingarna omvartannat för att få bort retningen i näsan som utlöst min nysreflex.
  • Nysa med tungan spänd är dåligt, dvs ett hatjiii. Med betoning på tjiii.
  • Så fort nysen är på väg, låt det bara komma och nys ut den med öppen mun, det är det mjukaste sättet. Hela lungpartiet och ansiktet är avslappnat, man hinner inte ens spänna sig. Om du hinner, håll för munnen…
  • Ofta är det inte nysen som är det värsta så här 9 månader efter operationen, utan försöket att hålla kvar den.

Just nu försöker jag öva att nysa på det avslappnade sättet, eftersom jag alltid tenderar att spänna mig, vilket ju inte är så konstigt. Hoppas att min studie kan hjälpa någon  😀

träning -8 månader post-op

Jag började väldigt försiktigt efter tre månader på gymmet, men gick inte dit allt för ofta. Hade kunnat pressa mer, men jag kände inte för det. Jogga har jag också gjort då och då, under hösten blev det nån gång i veckan, tills jag fick för ont av yogan…

Efter 5 månader började jag med yoga igen, min grupp och yogalärare är inarbetad och kör en ganska fysiskt ansträngande yoga. Efter första gången var det som om alla smärtor bara rann av mig… en väldigt positiv effekt med andra ord.

Jag kunde inte alls hänga med på alla övningar, men det gick hyfsat. Ju mer jag klarat av under hösten, desto mer ont har jag fått, så att jag inte längre känt för att gå till gymmet eller ut och jogga. För ett par veckor sedan var jag tvungen att inse att min ena översta skena som är lite för lång, klämmer ihop och skadar vävnad mellan skulderbladet i en viss ställning…. bergställningen/hunden för dom som är insatta… det är en övning som återkommer hela tiden, tyvärr.

Jag bestämde mig för att sluta i gruppen, och försöka göra yoga hemma istället. Det kändes meningslöst att göra yoga halvslappt en gång i veckan och få så ont att inte kunna göra något annat som bygger min kropp, vilket känns som prioritet någonstans.

Var gör det ont och varför? Förutom vid sidan och skulderbladet där skenan är i vägen, får jag ont i revbenen längst ner till höger när jag andas intensivt vid träning. Dom töjs fortfarande ut, och tydligen kan detta pågå i upp till två år. Självklart är det som mest intensivt den första tiden och borde avta. Detta är ju egentligen något positivt, men under yogan är andningen så intensiv förmodar jag, att det blir mer intensivt än efter gymmet eller joggingturen.

Jag har tagit det lugnt på gymmet, 15 repetitioner och inte för tunga vikter. Det är viktigt att inte ha för bråttom, att känna sig fram ett tag. När man fått lite muskler kan man öka vikterna. Just nu har jag börjat lägga på lite mer tyngder, nu känns det rätt för mig.

Först efter tre månader efter operationen ska man börja träna på gym/åka skidor/jogga/rida osv. Vad man kan göra hemma efter två månader ca är att jobba med gummiband, lätt motstånd i början och mjuka rörelser. Inga armhävningar eller situps/pullups förrän efter 3 månader! Promenader är absolut bäst i början efter operationen, när tiden går kan man öka takten och intensiteten.

Det är viktigt att man rör på sig efter operationen, men det finns ingen anledning att stressa på sin kropp. Fråga alltid din läkare vad som gäller för dig.

hudrodnad runt silikon

När jag hade silikonimplantatet, uppstod alltid en rodnad i huden efter det att jag joggat, exakt där silikonet befann sig. Idag upptäckte jag att jag fortfarande får en lätt rodnad, exakt samma cirkel. Inte alls heltäckande som då jag hade implantatet, men just kanten där det satt färgas lätt röd. Ska kolla varje gång och se om det sker en förbättring med tiden.

En nyfiken ekorre kröp upp i min hand när jag var ute på min joggingtur idag, sånt gör en glad!

UPDATE: verkar ha varit en del av den gamla kapseln som orsakade rodnaden… kan tillägga att alla silikonimplantat bildar en kapsel, det är bara om den blir för tjock som det blir oestetiskt eller kan ge problem (smärta, hugg).

silikonimplantat ett alternativ?

Man kan fråga sig varför sjukvården fortsätter att erbjuda silikonimplantat för trattbröstpatienter, trots att det finns en permanent lösning, dvs Nuss-metoden…

Jag förstår att det handlar om en ekonomisk fråga, dom vill spara pengar. Men gör dom det egentligen? Och om patienten inte uppfyller kravet på ett högt hallerindex nog för att få sin nuss-operation beviljad, varför erkänner sjukvården då att det visst finns ett problem som kvarstår och beviljar en silikonprotes?? Lite inkonsekvent om du frågar mig.

Ett silikonimplantat ska egentligen bytas ut regelbundet, vart femte-tionde år, vilket naturligtvis ökar på kostnaderna. Men det var något jag aldrig fick reda på av den läkare som opererade in mitt silikonimplantat… så på det sättet sparar dom ju in en del. Jag träffade henne knappt tio år efter operationen (1998) för att fråga om det fanns en annan lösning än det implantatet jag hade, men hon sa att det inte fanns det, jo Ravitch metoden, men det var ju inte att tänka på (vilket jag håller med om)… Samma år lanserade dr. Nuss sin nya teknik. Det kanske hon inte visste. Men hon borde ha vetat att min protes borde bytas ut.

Det känns som om många kliniker lever kvar i 90-talet, då dr. Nuss fortfarande inte hade lanserat sin nya metod för att operera trattbröst på ett enklare, säkrare och mer framgångsrikt sätt, än vad Ravitch-metoden erbjöd.

Jag har aldrig hört någon som haft silikonimplantat för att fylla ut sitt trattbröst, vara nöjd eller vara utan besvär av olika slag, som t.ex. smärta, silikonet har kapslat in sig och syns osv.

Men för dom som ändå är intresserade av musik från 90-talet, här finns mer info:

Sahlgrenska

Skånes universitetssjukhus

Uppsala Akademiska sjukhuset