10 månader post-op.

Jag hade varit vaken några timmar, för 10 månader sen. Egentligen var ju operationen dan innan, men jag låg ju nersövd ett dygn extra eftersom dr. Lützenberg gjort en plastisk operation av bröstkorgen, dvs lossat bröstben och knipsat några revben istället för att bara göra en vanlig NUSS.

Vad jag minns, babblade jag med sköterskan om kaso- och glutenmorfiner, argumenterade med läkaren om att jag inte ville ha extra blod för mitt usla hemoglobinvärde, ringde min man som kom med en grön smoothie som jag spydde upp igen. 

Idag försöker jag träna regelbundet, blir tre gånger i veckan iaf. Vilket gör att det gör lite extra ont där revbenen fortfarande tvingas ut. Det är framförallt på morgonen när man är stel, och dan efter träning som man känns lite mör. Tar inga smärttabletter för det, och mestadelen av tiden tänker jag inte på det.

Brösten börjar normalisera sig, jag menar nu börjar, det högra bröstet har långt kvar. Men någonstans har jag en liten förhoppning om att det kanske inte kommer behövas en förflyttning av bröstvävnad. (För dom som inte hänger med: pga mitt tidigare silikonimplantat i det högra bröstet, är det efter uttaget förskjutet, och behöver breda ut sig där silikonet tog upp dess plats tidigare). Båda har blivit större, kan inte avgöra om dom har samma storlek som innan operationen, eftersom hela bröstkorgen ser så annorlunda ut. 😀

Annonser

4 thoughts on “10 månader post-op.

  1. Hej Anna, mitt namn är Ken, jag opererades för PE den 1 november 2011 på karolinska Thorax och är en av dem som haft oturen nog att leva ett liv där smärtstillande, hur starka dem än är inte fungerar på mig.
    Dessa två månader har varit svårare än något annat i mitt liv, tills denna dag hade jag en del hopp om att det skulle lösa sig, eftersom min smärtsköterska ringt varje vecka och sagt ”har du fortfarande ont?..hmmm..”, men avslutade vårt senaste samtal med ”tja du kommer ha ont ett tag framöver, som sagt, det är bäst att sluta med smärtstillande ändå eftersom de inte fungerar..sen om du behöver ytterligare hjälp bör du söka dig till vårdcentralen” där allting startade i stort sätt.
    Nu är jag som sagt inte säker längre på om jag ens har något hopp om att det inte kommer göra ont konstant i dem 3 åren skenan ska sitta i. För att göra saker värre blir jag hotad av min kirurg ”Dr ala meris” att skenan msåte tas ut om inte jag klarar av smärtan och om den inte försvinner snart, den stressen är nog för att göra mig orolig, något jag sa till dem.
    Jag blev ombedd att tala ut med en psykolog, men som vid andra gånger har jag ignorerat det eftersom jag inte tror på att berätta något sånt här för någon som inte har någon aning om vad jag och alla vi PE patienter utstått.
    Finns det nån chans att samtala eller om jag kan få ställa frågor till dig över mail eller nåt sätt?
    MVH – Ken

    • Hej Ken,
      du får jättegärna maila mig på annajohansson@gmx.de!

      Känner du att smärtan har ändrats under den tiden du haft skenan inne? Det är ju dom kanske tre första månaderna som är jobbigast, sen börjar smärtan släppa och kanske komma och gå. Hursomhelst slutar många att äta smärtstillande vid den tiden.
      Jag slutade med smärtstillande ca efter 6 veckor, vilket är ganska tidigt. Jag fick ju heller inte äta några morfinbaserade tabletter, eftersom jag ju blev överdoserad.

      Det finns en del sätt att minska smärtan utan tabletter (hoho, detta är min mening, och se min disclaimer om att jag inte är en läkare utan bara tipsar om egna erfarenheter som självklart inte är kontrollerade av pharmaindustrin och genomklubbade som acceptabla terapier..).
      En klassisk metod som man ofta gör utan att tänka på det är att hålla handen över det stället som gör ont. Det ökar energiflödet i den delen av kroppen, och aktiviteten i cellerna, vilket ökar syresättningen. Ofta får man ont när man spänner sig, syretillförseln blockeras och smärta uppstår.
      Att andas djupt och regelbundet (många andas för ytligt) är självklart också viktigt för att kunna syresätta kroppen. Därför är det viktigt att du försöker röra på dig, promenera flera gånger om dagen! Så fort jag sitter vid datorn känner jag av skenorna mera, och på morgonen när jag legat still hela natten.

      Jag har använt min spikmatta väldigt mycket, i början flera gånger om dagen. Har en Shaktimatta (ca 6000 piggar), ju färre desto tuffare behandling, och med fler piggar är det inte lika effektivt. Jag skulle nog rekommendera den med ca 6000 piggar, eller den svenska gröna varianten.

      Vet inte om akupunktur kan erbjudas som smärtterapi i ditt fall eftersom det är så speciellt, kan du inte ringa och fråga? Har själv inte testat det, men här i Tyskland har det blivit en standardbehandling för tex ryggont, som även många sjukkassor/försäkringskassor betalar här.

      Hoppas du kan hitta lindring snart, maila gärna!

  2. Jag skickade iväg ett mail till min läkare, och för att han ska kunna svara vill han se röntgenbilder (efter op) och gärna ett foto innan+efter, med markering var smärtorna har sina centrum. Är du nöjd med resultatet annars? Skummade igenom din blogg, egentligen verkar ju allt normalt, smärtor är vanliga. Det bör utredas om smärtorna kanske beror på något som inte behöver vara där, och en annan sak: eftersom du verkar ha haft problem med medicineringen och upplevt så starka smärtor, blir kroppen lite traumatiserad av upplevelsen och har svårt att släppa allt, dvs slappna av vilket ju inte bidrar till att smärtan släpper precis. Maila mig röntgen om du har någon!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s