ta hem katter man hittar på gatan

Idag på väg till jobbet såg jag en kille med ganska kraftiga flared ribs, alltså utstående revben nertill. Han stod och pratade i sin mobil i en vägkorsning, och så fort han såg att jag var på väg åt hans håll, täckte han över sin bröstkorg med armen. Han kunde knappast ha sett att jag tittade och visste, jag hade solglasögon och var egentligen för långt bort då han la armen över revbenen.

Av ren reflex gick jag bara förbi, tänkte att jag kan väl inte ställa mig brevid honom och vänta tills han snackat klart i telefon, som om jag ville in i en telefonkiosk eller nåt… så jag gick vidare, och ju längre jag kom desto mer sur blev jag på mig själv. Kom till jobbet, ställde ifrån mig min tunga kasse, ringde ett viktigt samtal och gick tillbaka till samma korsning.

Det ligger ett café precis mittemot, kanske han satt där? När jag kom dit, såg jag att han förmodligen satt där, men jag var inte hundra. Förbannade mig själv och mitt dåliga minne att komma ihåg folks utseende, men det enda jag tänkte på var ju hans bröstkorg… och alla ser ju likadana ut, samma frisyr, samma kläder… Killen som jag tror det var, satt självklart på ett sånt sätt att man inte kunde se hur han såg ut, eller rättare sagt hur hans bröstkorg såg ut, ett proffs, allt sånt där går automatiskt, jag vet hur det är.

Jag gick in och köpte en kaffe i pappersmugg eftersom jag inte kunde stanna allt för länge, gick ut, sneglade på honom och kände hur feg jag var. Det satt två män precis brevid, och hur skulle jag öppna samtalet..? Även om dom andra inte hade suttit där, hur skulle han ha reagerat, strunt samma hur jag hade lagt fram det..? Jag gick. Jag förbannade mig själv ännu mer. Fegis.

Nu måste jag ta vägen om det där caféet varje dag och spana, kommer kanske fega ut igen, om jag nu överhuvud taget skulle se honom igen. Känns som om jag försöker rädda katter från gatan, vet inte om det kommer uppskattas eller om man har rätt att gå in i någons personliga sfär på det där sättet. Men nånstans är jag beredd att ta den smällen, den där reflexen att lägga armen tvärs över bröstet driver mig att klampa in i mannens liv.

Fiket heter översatt ”låt oss vara vänner” och i rökrummet finns det gamla namnet på en klubb samma ägare hade som hette ”ring mig aldrig igen”. Får se hur det slutar.

hos ortopeden och tyska metoder

Idag gick jag till ortopeden, tyvärr hade min gamla slutat och behandlar numera bara privatpatienter, så hans kollega tog över oss vanligt sjukförsäkrade. I Tyskland kan man vara antingen allmänt sjukförsäkrad, det finns då en uppsjö olika försäkringskassor att välja mellan, alla har lite olika ”erbjudande” om vad dom betalar och inte betalar… eller så kan man vara privat sjukförsäkrad, om man är det får man alltid gå före alla allmänt sjukförsäkrade, och så har man rätt till att bli behandlad av chefsläkaren… Trots detta, är väntetiderna kortare, vården mer tillgänglig och friare för alla, enligt min jämförelse med svenska systemet. Inget är perfekt, brister ter sig olika.

Jag gick dit av en annan anledning, min gamla visste inte om mitt trattbröst, men jag berättade nu för den nya i förbifarten att jag gjort en korrektur av mitt trattbröst med nuss-metoden. Han menade att Rehbein-metoden var den vanligaste i Tyskland, varpå jag svarade nä det är det inte, nuss är vanligast och att jag aldrig hört talas om rehbeinmetoden. Uppenbart störd upprepade han vad han sagt, och jag tillade bestämt att jag tillägnat tillräckligt mycket tid åt temat trattbröst och olika operationsmetoder dom senaste två åren att jag nog visste vad jag pratade om (haha). Aah, jag är såå trött på läkare som inte vet, men som ändå framhäver en slags sanning. Jag har förståelse för om en läkare eller person inte vet allt, ens inom sitt område, men att inte vara nyfiken och lyssna på motparten provocerar mig. Han hade kunnat få en update av läget, istället för att rabbla upp vad han lärde sig för 15 år sen under sin utbildning.

Rehbein-metoden liknar Ravitch, den är öppen och mer invasiv där revben modelleras om och en mindre skena används, liksom vid Ravitch, för att stödja upp konstruktionen. Faktum är att jag inte fattat vad som skiljer Ravitch och Rehbein, förutom namnen. I Tyskland opereras även med Erlanger-metoden och Synthes-metoden, liknar också Ravitch. Den lilla skenan/skenorna som sätts in tas bort efter ett år. På det tyska forumet finns flera som opererats med Erlanger, där bröstkorgen fallit in igen. Sen finns något som kallas för Leonard, som kan användas i samband med någon av Ravitchmetoderna. Det står beskrivet: en kil skärs ut från bröstbenet och en tråd träs igenom, som hålls fast i en utomstående bärande ställning, i det här fallet en korsett, som lyfter upp bröstbenet under ett halvår… måste medge att jag inte fattar nånting, förmodligen har jag missat något väsentligt… eller?! Efter att ha kollat runt på nätet får jag reda på att Leonard-metoden utvecklades av Dr. Alfred Leonard, och jag hoppas VERKLIGEN att dom fortfarande inte använder sig av denna tortyrmetod… 2004 skrevs texten där bilden under publicerades, mina damer och herrar, jag presenterar Leonard:

När jag ser sånt här, är jag så glad över att jag inte upptäckte att det gick att operera trattbröst tidigare…