ta hem katter man hittar på gatan

Idag på väg till jobbet såg jag en kille med ganska kraftiga flared ribs, alltså utstående revben nertill. Han stod och pratade i sin mobil i en vägkorsning, och så fort han såg att jag var på väg åt hans håll, täckte han över sin bröstkorg med armen. Han kunde knappast ha sett att jag tittade och visste, jag hade solglasögon och var egentligen för långt bort då han la armen över revbenen.

Av ren reflex gick jag bara förbi, tänkte att jag kan väl inte ställa mig brevid honom och vänta tills han snackat klart i telefon, som om jag ville in i en telefonkiosk eller nåt… så jag gick vidare, och ju längre jag kom desto mer sur blev jag på mig själv. Kom till jobbet, ställde ifrån mig min tunga kasse, ringde ett viktigt samtal och gick tillbaka till samma korsning.

Det ligger ett café precis mittemot, kanske han satt där? När jag kom dit, såg jag att han förmodligen satt där, men jag var inte hundra. Förbannade mig själv och mitt dåliga minne att komma ihåg folks utseende, men det enda jag tänkte på var ju hans bröstkorg… och alla ser ju likadana ut, samma frisyr, samma kläder… Killen som jag tror det var, satt självklart på ett sånt sätt att man inte kunde se hur han såg ut, eller rättare sagt hur hans bröstkorg såg ut, ett proffs, allt sånt där går automatiskt, jag vet hur det är.

Jag gick in och köpte en kaffe i pappersmugg eftersom jag inte kunde stanna allt för länge, gick ut, sneglade på honom och kände hur feg jag var. Det satt två män precis brevid, och hur skulle jag öppna samtalet..? Även om dom andra inte hade suttit där, hur skulle han ha reagerat, strunt samma hur jag hade lagt fram det..? Jag gick. Jag förbannade mig själv ännu mer. Fegis.

Nu måste jag ta vägen om det där caféet varje dag och spana, kommer kanske fega ut igen, om jag nu överhuvud taget skulle se honom igen. Känns som om jag försöker rädda katter från gatan, vet inte om det kommer uppskattas eller om man har rätt att gå in i någons personliga sfär på det där sättet. Men nånstans är jag beredd att ta den smällen, den där reflexen att lägga armen tvärs över bröstet driver mig att klampa in i mannens liv.

Fiket heter översatt ”låt oss vara vänner” och i rökrummet finns det gamla namnet på en klubb samma ägare hade som hette ”ring mig aldrig igen”. Får se hur det slutar.

Annonser

One thought on “ta hem katter man hittar på gatan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s