dan efter uttag och annat fix

Det här är ju ingen vanlig ”ta ut skenorna”… fyra timmar flytta om en stor del av ”köttet” är det som tar hårdast. Ett par killar som var här samtidigt med mig, är redan hemma. Jag fick fem dränage flaskor (ska ladda upp bild senare 😉 ). Mitt CRP-värde var 184 och läkaren som undersökt mina lungor tidigare och tyckt att allt lät jättebra, ville tillsammans med dr. Lützenberg ge antibiotika. Eftersom jag kände mig väldigt bra, och inte misstänkte inflammation så vägrade jag… hade heller ingen feber (37,1°). Kunde andas väldigt bra, inget kändes tungt. CRP-värden ligger normalt på 5-10. Vid inflammation eller vävnader i kroppen bryts ner, ökar sänkan. 

Röntgen som gjordes dan efter operationen gjordes också fel, han sa till mig att andas ut, och egentligen ska lungorna vara fyllda med luft för att man ska kunna se bättre… dessutom togs bara en bild bakifrån, från sidan är också viktig för att kunna avgöra vad som pågår. Hursomhelst, jag vägrade och bad dom avvakta ny röntgen och nytt blodprov på morgonen. Bad om ett par järntabletter istället.

Dagen var hyfsat hård, inga egentliga smärtor från där jag är opererad, men natten innan var ett helvete…. ont i ländryggen som tusan, och urinkatetern sved 😦 Den drogs på morgonen dan efter operationen. På grund av att jag var uppe o rörde mig lite blev det bättre i ryggen också.

 

Dan efter dan

Dr. Lützenberg kom in på morgonen och drog en historia om hans bil för att avleda mig från dränagen som skulle dras… det gick bra, han är alltid underhållande… förband växlades och vi ska ringas vid i veckan, och ses nästa måndag om drygt en vecka. 

Den här dan har varit mycket enklare. Operationer tar på en. Jag kördes ner till röntgen igen, den här gången blev det gjort på riktigt. Dr. Lützenberg kom in senare med kopior och visade att allt var prima, men det visste jag ju redan 😉 Så jag tror att jag slipper antibiotikan, dom insisterar heller inte… jag fick reda på att läkaren här på stationen ville ge mig extra blod dock, där hade han sagt nej, vilket jag är väldigt glad över. Igår var jag väldigt blek, idag har jag tillbaka färgen i ansikte och läppar. Allt är på rätt väg.

Annars får man försöka slå död på tiden så gott det går. Jag ska inte gå runt för mycket, utan ligga mycket, hålla mig stilla. Jag får inte belasta bröstmusklerna, så jag ringer på systrarna när jag behöver komma upp. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s