Hyarulonsyra

Hyarulonsyra används bl.a i kosmetisk kirurgi för att fylla ut rynkor, bröstförstoring, vid trattbröst men även vid t. ex. ledbesvär. Det förekommer naturligt i kroppen. Hyarulonsyran som prof. Infanger föreslog, är 100% ren, och byggs bort av kroppen relativt snabbt, redan efter 4-6 månader.

Men vanligtvis används en produktutvecklad hyarulonsyra, för att den inte ska byggas bort så snabbt (istället tar det 12-18 månader). Jag vill understryka att dessa produkter (som t.ex. Macrolane) inte är samma sak som 100% ren Hyarulonsyra! Macrolane och liknande produkter tillverkas av odlade celler som sedan förändras kemiskt, och då inte längre kan ”tas om hand” av kroppen lika snabbt. Sen kan man ju fundera på hur sunda något av alternativen är…

I Frankrike förbjöds Macrolane och andra liknande produkter vid bröstförstoring 2011, fyra huvudskäl angavs:

  • upprepade injektioner kan göra bröstvävnaden inflammerad och därmed ökar risken för bröstcancer.
  • knölar uppstår ofta i bröstvävnaden efter att Macrolane eller annan produkt sprutats in (kapsulär kontraktur)
  • bröstundersökning för hand eller genom mammografi försvåras
  • massundersökningar med mammografi är en prioritet i Frankrike, och eftersom den försvåras efter behandling av Macrolane, togs beslutet att förbjuda dessa produkter, i bröstförstoringssyfte iaf…

Eftersom hyarulonsyra-produkter även används vid trattbröst, vill jag uppmärksamma och varna för den här behandlingsmetoden. Den verkar enkel, ett gel sprutas in och en halvtimme-timme senare är trattbröstet ”fixat”, men om man läser lite med ett kritiskt öga märker man snabbt vilka nackdelar Macrolane och annan hyaluronsyra har. Om du vill behandla ditt trattbröst, tänk då långsiktigt! Det finns inga långsiktiga studier av effekten från dessa produkter, bara sedan 2008 finns Macrolane på marknaden.

Annonser

uppdatering efter uttag av skenor, silikon igen?

Återhämtningen efter operationen har i princip förutom ett misstag gått bra, varje dag kände jag förbättringar. Efter 6 veckor fick jag börja på gym eller träna överhuvud taget. Jag väntade för säkerhets skull i 8 1/2 vecka med att börja jogga, då belastar man ju inte bröstmuskulaturen direkt. Knappt 10 veckor efter op’n gjorde jag crunches…. inte bra. Det kändes ingenting medan jag höll på, exakt 18 timmar senare small det till… extrema smärtor, som varade i minst en vecka, för att sedan långsamt avta. 😥  Tips är alltså att alltid vara försiktig i början (även om kirurgen gett grönt ljus), om det känns bra vet man först en eller två dar senare…

Under den veckan jag hade starka smärtor efter träningen var ett återbesök inplanerat, passade ju bra. Under tiden sen operationen har mina bröst, eller det ena där silikonet satt en gång i tiden, försämrats i form igen. I slutändan blev det bättre än innan operationen i augusti, men estetiskt ser det fortfarande inte alls bra ut. Väldigt asymmetriskt, lite förskjutet samt att formen är väldigt olika, samt storleken.

Efter operationen i augusti hade jag en stor tilltro att allt var fixat, allt såg ju bra ut. Men med tiden och läkningen drog det alltså iväg i en annan riktning, och vid återbesöket i november konfronterades jag än en gång av dr. Lützenberg och prof. Infanger med silikon som en lösning på problemet… jag ville INTE ta upp temat igen, jag ville ännu inte inse att förra operationen med bröstet inte lyckats… jag ville bli lämnad ifred tills jag inte hade några smärtor, tills jag hade kraft nog att konfronteras med eländet. Jag kände till min situation, men ville inte ha den i mitt huvud, jag ville inbilla mig att allt var bra och vara lycklig en stund till… Jag var arg i flera dagar efter vårt möte, över att behöva se misslyckandet. Arg över min situation. Förbannade silikonet som förstört formen på det ena bröstet, och nu återstår bara alternativet silikon att fixa till det igen. Eller lapptekniken (flap reconstruction) där en muskel från ryggen tas och flyttas till bröstet. Prof. Infanger föreslog också hyaluronsyra, men det byggs bort snabbt. Han ville vara snäll när han såg hur knäckt jag blev…

Efter att ha varit upprörd i flera dar, började jag konfrontera mig med min situation. Jag sorterade möjligheterna igen, utifrån att inte ha så många kvar. Lapptekniken vill jag inte ha, hyaluronsyra skulle inte funka. Enda lösningen som återstår är alltså silikon. Pest eller kolera. Vill jag ha ett bröst som är väldigt konstigt, eller silikonbröst? Många kvinnor hade inte ens tänkt i dom banor jag gör, silikon hade varit självklart, en fördel t.o.m. eftersom det andra bröstet också får en upphottad form då inte bara det ena fixas, utan även det andra (så båda ser lagom uppumpade ut…). Jag är livrädd för att det inte kommer se bra ut ens med silikon, även om jag i ”nyktert” tillstånd inser att chansen förmodligen talar för. Om det inte ser bra ut, står jag där med två silikonbröst, kanske all känsel förlorad samt obehaget av främmande föremål i brösten… Men för att uppnå bästa möjliga resultat måste jag inse att silikon är enda lösningen i mitt fall. Skit. Det här beslutet är förmodligen det svåraste jag tagit i mitt liv. Jag kämpar ännu med mig själv, även om jag är säker på att jag tagit rätt beslut. Om jag går in i ett provrum med andra speglar än dom jag är van vid blir jag deprimerad i två dar, och så vill jag inte ha det. Jag har ett problem, antingen ignorerar jag det och undviker provrum, omklädningsrum, bastu, simhall… eller så accepterar jag silikon igen.

Jag började läsa runt i bröstförstorings-forum för att få en bild av allt (en djungel..). Trots att jag haft inplantat i 22 år, finns en hel del nya alternativ på marknaden. Tonen är väldigt lättsam och positiv inför silikon på forumen, men självklart hittar man också baksidan av myntet insprängt lite här och var. När jag började läsa runt drogs jag med lite i yran och kände att eftersom jag ändå skulle ha silikon kunde jag ju ändå slå till på lite mer än vad som skulle behövas… men det är just det som en del verkar få problem med, dom upplever brösten för stora efter ett tag (när yran lagt sig), inplantaten ställer till problem i vardagen samt vissa ”bieffekter” dyker upp mer vid inplantat som är lite större än bröstet egentligen bör ha (rippling t.ex.). Jag pratar nu inte om jättestora, 200-300 CC räcker… många väljer ju något större t.o.m. Förmodar att jag kommer behöva 100 CC i det ena, och 170 CC i det andra, som exempel eftersom jag eg. inte har den erfarenheten som prof. Infanger har. Minsta möjliga med bästa resultat, bitte 😉

Hur mycket som i slutändan kan behövas för att korrigera mina bröst (eller mitt) återstår att se. Jag har ingen lust att åka en gång till för att ”diskutera” silikon med prof. Infanger och dr. Lützenberg, dom tror hursomhelst att jag är galen vid det här laget och slipper mig nog gärna, i det här avseendet iaf.

7 april 2014 åker jag till Magdeburg igen, inskrivning 10.00, operation dan efter (dr. Lützenberg och prof. Infanger tillsammans). Får se hur det kommer se ut. Jag hoppas bara på ett slut, operationer står mig upp i halsen för tillfället.