4 månader post-op.

Det har gått upp och ner den senaste månaden också, men jag har kommit på flera saker som faktiskt har blivit riktigt bra. 

  • armen känns nu bra. Kanske kan det bli ett återfall vid stark belastning, men som det verkar nu, är den krämpan avhakad.
  • när jag tog djupa andetag förut, gjorde det ont i sidorna, där skenorna slutar. Det har försvunnit, förmodligen sedan några veckor, kom på igår att jag faktiskt kunde andas in riktigt utan smärta! Det tar fortfarande emot, men det kommer det nog att göra ett tag till, eller kanske t.o.m tills skenorna är ute.
  • jag kan sova bättre på sidan nu, inte för länge, men ändå. Det känns konstigt ännu, som om man är uppstoppad på ett grillspett… förmodligen är jag känslig, men jag kan inte skaka av tanken att metallstången är kvar i sin fasta position medans kroppens organ och revben anpassar sig till sidopositionen och tyngdlagen…
  • trycket över den övre skenan känns inte present längre. En svag knäppning har tillkommit, som jag bara märker om jag ligger ner. Som tur är kan jag få knäppningen att sluta genom att hitta en annan position. 
  • hugg och smärtor är ovanliga. Ömhet finns kvar i nedre delen av bröstkorgen, på höger sida där gropen var. Något jag mest känner om jag lägger handen över området, eller om jag är överansträngd. Förmodligen beror ömheten på trycket från revbenen, som naturligtvis fortfarande tvingas in i sin nya position. Processen är inte avslutad ännu. Vid framförallt höger sida vid skenornas ändar har huden nedsatt känsel, men musklerna kan vara ömma.
  • På områden, där känseln var borta efter operationen, är den tillbaka igen, processen har pågått sakta men säkert. Ett undantag dock, där silikonprotesen satt, är en bit hud fortfarande utan känsel.
Jag fick en liten förkylning med en dags feber häromdan, och märkte med en gång att skenorna kändes mer. Dom känns naturligtvis ännu annars också, men det är ingenting jag tänker på, mer än när jag nyser… något jag gör väldigt ofta har jag märkt nu när det gör så ont när det händer, jag är känslig för temperaturväxlingar och lukter tror jag. Men det lustiga är att det inte gör ont lika ofta eller mycket längre vid en nysning, så jag tror det kommer ge sig. Varannan nysning är smärtfri, skratta är fortfarande värre.
 
Ärren är fortfarande väldigt presenta, men jag vet sen tidigare att det kommer ta ett bra tag för d0m att blekna på mig, tyvärr.
När förkylningen ger med sig, bär det av till gymmet. Äntligen känner jag mig redo.

16. po.op dan, 20.3.2011

Jag börjar bli allvarligt orolig över att min högra hand och arm inte riktigt funkar som den ska… mitt lillfinger känns insomnat, resten av handen som om den håller på att somna in, och armen känns ur led… har inte mycket kraft i högerarmen heller. Kom att tänka på en bloggare som nussats, han hade något liknande och förde tillbaka det till medicineringen.

Min tunga är ju sedan operationen också konstig, nedsatt smak och känsel, glatt och rödare än vanligt. Detta är dåligt för aptiten, märker jag.

Sen börjar jag misstänka att jag är snurrigare än vanligt, visst jag har gått ner 6-7 kg, vilket är väldigt mycket med tanke på att jag vägde 46-47 innan. Det känns som om tabletterna också skulle kunna ha en inverkan på mitt blodtryck.

I tisdags fick jag plötsligt dålig hy, inga finnar, men små plitor över hela ansiktet. Det har förbättrats, men inte helt. Något jag kan leva med, men det är ju också ett tecken på att något inte stämmer.

Alltså läste jag igenom bruksanvisningen till det jag knaprar på. Gillar inte att läsa dom annars, framförallt i den här situationen när jag faktiskt inte har något val än att äta pillren, eftersom morfin redan är uteslutet för min del.

Novalgin, som jag äter 4x 1 gram om dagen är helt klart en bov i dramat. För det första äter jag alldeles för mycket för min vikt. Jag borde äta 4x 0.5 gram om dagen, barndosen (upp till 53 kg)… Novalgin påverkar blodtryck, hjärta, nervsystemet osv, klara tecken på att jag borde profitera från att sluta äta dom.

Voltaren disp. x2 per dag. Också dåligt för blodtryck, hjärta, mage, som jag förvisso inte har problem med än, men vill nog undvika att få det.

Sen äter jag ett par Ranitidin, ett magskyddsmedel för voltarenet, om dagen.

Jag tog den sista/senaste dosen kl. 8 imorse, för 10,5 timmar sedan. Sen ett par timmar har trycket över bröstet där bågarna sitter ökat svagt, jag känner av fästena på dom, men det är inget som stör mig direkt. I området under höger bröst, där det största ingreppet gjordes, har ”smärtan” ökat svagt, det har varit ömt förut, nu sticker det till lite svagt. Inget jag inte kan leva med. Ovanför vänster bröst känns en ömhet jag inte känt tidigare, men inte heller den är påtaglig.

Om jag kan få tillbaka min arm, mitt normala blodtryck och min aptit avstår jag mycket hellre från lite smärtlindring. Jag hoppas det inte kommer bli alltför dramatiskt, men som det känns hittills, kommer det nog gå bra.

Jag har inte hört av mig till läkaren ännu, tänkte att armen kanske berodde på att jag låg ner på fel sätt för mycket, tänkte hursomhelst inte så mycket på det i förbindelse med medicineringen. Jag tror det blir lätt så, eftersom jag inbillat mig att jag måste ta den.

Uppdaterar senare i kväll.

Uppdatering:

Har varit i mailkontakt med dr. Lützenberg i kväll. Armen och handen förklaras genom att revbenen förflyttats lite, och mellanrummet mellan nyckelben och första revbenet klämts ihop lite. Detta kommer försvinna med tiden av sig självt. Förhoppningsvis inom rimlig tid…

Han tycker jag går för fort fram med rehabiliteringen, jag tror att han tror jag är igång totalt här hemma, i själva verket är jag väldigt lat. Jag är en energisk människa, och vill se framsteg, det har dom sett på sjukhuset nu vid två tillfällen, men jag skulle aldrig utsätta mig själv för någon fara, eller förstöra dr. Lützenbergs fantastiska arbete genom att göra något dumt eller röra på mig för mycket.

Han tyckte det var ok att sluta med Novalgin, men vill nog helst att jag tar Voltaren ett tag till. Kan jag tänka mig att göra, men jag vill avvakta lite hur natten blir. Det enda som stör mig är skenan som känns som om det ligger ovanför ena bröstet, som om jag hade en bygel-bh på mig som rutschat upp och lagt sig precis över bröstvårtan. Inte smärtsamt alls, bara riktigt irriterande, bygeln kan jag ju inte dra ner… det hjälper att stryka över bröstet för att liksom påminna det om att det inte finns någon bygel där, ovanför, utan att den ligger under. Att hosta är mer smärtsamt, egentligen det enda som gör ont ”på riktigt”.

Klockan är nu ett på natten. Får se om jag kan sova i natt, annars blir det väl en Voltaren+magskyddet.