7 månader post-op

För exakt 7 månader sedan låg jag nersövd på Charité Campus Benjamin Franklin i Berlin, efter en 5 timmars operation, en sk. modifierad NUSS-metod… bröstbenet lossades, ett revben togs isär och sattes ihop, han använde ett slags nät, hur och varför förstod jag aldrig, kanske berodde det på allt smärtstillande, allt gick inte riktigt in, trots att flera som hade varit med under operationen och andra läkare och sköterskor som hade hört talas om det i korridoren, pratade om detta fantastiska finarbete dr. Lützenberg hade genomfört, tre timmar längre än en trattbröstoperation egentligen bör ta…. två metallskenor fick jag också som bänder upp gropen nu under tre års tid.

För exakt 7 månader sen hade jag också en urinkateter, en slang nerkörd i svalget som skötte andningen och ett par kanyler i hand och arm för dropp, smärtstillande och narkos och fyra slangar ur bröstkorgens rum som ledde ut vätska ner i plastflaskor… två flaskor bubblade som ett akvarium, dom var stora som enlitersflaskor.

Klockan är ett på natten, jag kommer sova i över 12 timmar till.

Idag har jag bara två metallskenor kvar, ärr och en bröstkorg utan grop. Mitt hjärta har mer plats, bultar inte hårt mot revbenen längre som förut.

Ser ni slangarna? Detta är första bilden som togs, jag var fortfarande nersövd. 

 

 

Annonser

4 1/2 månad post.op. (drygt)

För exakt två veckor gick jag och tränade, det var inte fösta gången, men det var första gången jag började med maskinerna. Jag var förvånad över hur lätt det gick, och blev irriterad på mig själv över att jag inte gått tidigare. Men jag var tvungen att påminna mig själv om att det faktiskt inte hade känts så kul, pga att ömheten eller smärtorna ofta kom framåt kvällen, den tiden jag har tid att träna på.

Desto roligare var det att komma igång! Efter första gången styrketräning väntade jag i tre dar för att se om något jobbigt inträffade. Men det kändes bra. Sen körde jag två dar i rad, det var inte så bra… kanske hade det med något annat att göra, ibland fattar man verkligen inte vad man har gjort för fel, för att smärtan ska komma, men jag valde att vänta.

Det fanns självklart maskiner jag aldrig ens skulle  pröva på, men ett par också som jag märkte att det inte skulle funka att göra, efter att ha testat lite. Som en där man sitter och drar en tyngd mot sig, med stöd av en vadderad dyna framför bröstet som funkar som motstånd. Den kändes fel, jag var för feg för att ens testa mer än minimalt. Situps var skrattretande, på gymmet ligger man ner på en bänk och har benen ca 90° vinklade, och så kör man igång… jag hade problem att först lägga mig ner smidigt, sedan ta mig upp… En annan sorts situps hade nog funkat.

Sedan ett par dagar känns allt jättebra, tills igår, då en nästan ny sorts smärta gjorde entré… det känns som om jag blir stucken av en liten geting, kanske inte riktigt så intensivt, men det kommer hastigt, och går över efter en stund. Smärtan kommer precis där skenorna slutar, framförallt den nedre, och mest på höger sida. Kanske beror den här nya känslan på att huden börjar bli mindre avdomnad.

De smärtor och ömheter jag har kvar är:

  • efter träningen hade jag ett ömt ställe längre bak från skenornas högra slut. Det kändes som om ett muskelfäste var ömt och lite tilltygat. Det är ett ställe som har ömmat sedan jag började arbeta, och det är också fortfarande halvt avdomnat. Hänger förmodligen samman med muskeln som skaver mot skenan eller nåt… 
  • revbenen nertill på höger sida ömmar fortfarande, speciellt om jag andas in djupt. Den stora kraftansträngningen att bända revbenen i rätt position utefter skenorna är inte avslutad, det märks. Men det är ingenting jag går runt och tänker på, mer än i enstaka korta stunder.
  • det kan sticka till pyttelite och kort vid bröstbenet och den övre skenan ibland.
  • innan mens kändes det som om skenan ibland ville putta ut/fram det vänstra bröstet (inifrån och ut), asläskigt. Och ibland högg/stack det till.
Andra saker som pågår:
  • det knäpper fortfarande vid den övre skenan och bröstbenet, känns när jag ligger ner. Kan lätt åtgärdas, jag får hitta en ny position.
  • jag känner ett tryck över halsen, ungefär där sköldkörteln sitter (vid adamsäpplet). Förmodligen eftersom den övre skenan trycker ut mitt bröstben, känslan fortplantas upp i halsen (?). Har gjort detta ett tag, men det är ingenting jag tänker på, mer än kanske när jag ligger ner och tar det lungt, eller ska sova.