7 månader post-op

För exakt 7 månader sedan låg jag nersövd på Charité Campus Benjamin Franklin i Berlin, efter en 5 timmars operation, en sk. modifierad NUSS-metod… bröstbenet lossades, ett revben togs isär och sattes ihop, han använde ett slags nät, hur och varför förstod jag aldrig, kanske berodde det på allt smärtstillande, allt gick inte riktigt in, trots att flera som hade varit med under operationen och andra läkare och sköterskor som hade hört talas om det i korridoren, pratade om detta fantastiska finarbete dr. Lützenberg hade genomfört, tre timmar längre än en trattbröstoperation egentligen bör ta…. två metallskenor fick jag också som bänder upp gropen nu under tre års tid.

För exakt 7 månader sen hade jag också en urinkateter, en slang nerkörd i svalget som skötte andningen och ett par kanyler i hand och arm för dropp, smärtstillande och narkos och fyra slangar ur bröstkorgens rum som ledde ut vätska ner i plastflaskor… två flaskor bubblade som ett akvarium, dom var stora som enlitersflaskor.

Klockan är ett på natten, jag kommer sova i över 12 timmar till.

Idag har jag bara två metallskenor kvar, ärr och en bröstkorg utan grop. Mitt hjärta har mer plats, bultar inte hårt mot revbenen längre som förut.

Ser ni slangarna? Detta är första bilden som togs, jag var fortfarande nersövd. 

 

 

foton från 11. postoperativa dagen.

Ironiskt nog, eftersom jag tjatat så mycket om dr. Schaarschmidts ärr, har jag själv nu några feta… fast dom kommer nog vara ganska diskreta… hoppas jag, när allt har läkt fint.

Dr. Lützenberg använde sig av mitt tidigare ärr, där silikonprotesen en gång opererades in, plus lite till vid sidan av bröstet. Så det är inte så mycket mer egentligen. Andra sidan har naturligtvis inte ett så långt ärr, där behövde han heller inte jobba med finarbete, som på höger sida. Ska försöka få tag på journal, så jag kan förklara bättre vad som gjorts.

Två byglar är insatta, båda byglarna gick genom var sitt ärr. På en vanlig nusspatient hade han gjort två mindre snitt. Dom stora punkterna är från dom tjocka dräneringsflaskorna, dom små från mindre slangar. Stygnen ska dras imorn. 

Det vänstra bröstet, det utan silikonhistoria, har liksom dragits ut, och blivit plattare pga att det finns en svullnad från sidan av bröstkorgen. Känner mig urlakad, men det ger sig, dessutom måste jag äta upp mig några kilo…

Det högra bröstet har ett stort blåmärke där silikonet suttit, men förmodligen framförallt för att dom använt den huden att sy fast ett nät i… om jag fattat saken rätt, har dr. Lützenberg delat på revbenen på höger sida, fogat ihop dom, och där använt ett slags nät som löses upp av kroppen efter ca 100 dar. Kan inte förklara bättre, hoppas kunna detta senare. Hursomhelst ser jag inte riktigt kul ut framifrån, och just nu pallar jag inte att lägga upp dessa bilder. Vad man kan se på dessa, är hur fin bröstkorgen har blivit. Ingen grop. Inget PE =D

häng gud

Äntligen fick den andra och sista flaskan och slangen lämna min kropp idag. Den satt riktigt hårt, hade redan börjat växa sig fast inne i bröstet, ett gott tecken enligt dr. Lützenberg. Nu är jag fri från min blodiga lilla handväska.

Vidare har jag läst fler inlägg och kommentarer från folk som opererats av dr. Schaarschmidt i Berlin Helios Klinikum. Jag har förvånats ett tag över hur alla skriver upp honom till skyarna, samtidigt som många av dom har ganska allvarliga komplikationer. Dessutom har jag hört talas om än allvarligare saker, som jag först måste få bekräftat innan jag skriver om det här. Men vad jag har bestämt mig för är, att INTE rekommendera dr. Schaarschmidt vidare. Han må vara den som har utfört flest operationer i Europa, men jag har länge funderat på om jag kan ta hans kompetens och etik på allvar, utifrån vad jag läst och hört.

Jag uppmanar alla som funderar på att utföra en operation hos dr. Schaarschmidt, eller någon annan läkare som utför nuss heller för den delen, att inte bara gå efter ett rykte, utan att kritiskt se till fakta. Ibland är det inte lätt att hitta fakta svart på vitt, men i det här fallet ska jag försöka gräva fram det som ligger undangömt…

Detta är min personliga mening och erfarenhet.

slangar och ny tid

Tog U+S-bahn och buss till Charité BF idag för att dra ut slangarna och bli av med flaskorna. Försökte hitta på ett smidigt sätt att dölja dom under kläderna, så att mina medpassagerare inte skulle behöva se dom…

Det var dr. Lützenberg själv som gjorde det, tyvärr bara en av dom, eftersom han vill vara på den säkra sidan. På onsdag åker nästa. Ärret under bröstet såg fint ut, sa han, själv vill jag gärna undvika att veta i några dagar till, så jag såg inte efter innan han satte på ett nytt plåster. Den där slangen han drog ut satt hur långt som helst inne i bröstet… svårt att beskriva känslan när han drog ut den, förutom äckel, och att jag inte hade viljat veta hur långt inne den satt eftersom jag nu är medveten om den sista slangen… det gjorde inte ont att dra den, även om det hugger till lite då och då nu efteråt. Det var bara det att jag kände dess väg, och den var lång…

Jag fick en ny operationstid, den här gången får inget komma i vägen. Den 3 mars åker jag in till sjukhuset, den 4 mars opereras jag.

Hoppas jag kan börja jobba så smått i morgon, får se till att hitta bra kläder att hålla flaska och slang utom synhåll.