homeopati

I Tyskland där jag ju bor, är det betydligt vanligare att behandlas med homeopatiska medel, även ”vanliga” läkare här ser det som en del i sin behandling av en patient. I Sverige ses alternativ medicin fortfarande med misstro, men en liten förändring verkar breda ut sig. Inte så konstigt, när den ”vanliga” medicinen ofta inte gör patienten speciellt frisk och lämnar diverse biverkningar (för dom som upprör sig över mina utlåtanden här, se min disclaimer).

Själv har jag egentligen bra erfarenheter av homeopatin, tyvärr har dom homeopaterna jag haft kanske inte riktigt fattat helheten. Enligt min mening, för att kunna bli frisk från någonting, måste man ge kroppen bästa möjliga förutsättningar för att över huvud taget nå det resultat man vill ha. Exempel: Om du äter mat som gör att det påverkar din hud (akne), kvittar det om det homeopatiska medlet skickar dom rätta signalerna att den ska jobba med huden. Medlet jobbar med något som bara belastas vidare, alltså kommer man inte speciellt långt i en sådan behandling. Nu tänker du kanske att det är ju förmodligen hormonerna som skapar akne… det du äter styr hormonerna. Allt bygger på det du äter, sen är det naturligtvis också viktigt att du sover hyfsat och att du rör på dig. Det har tagit många år för mig att komma fram till detta, och det är för mig en total revolution. Jag hoppas den når andra också.

Tillbaka till homeopatin. Jag blev påmind om mitt lilla lager av homeopatiska medel av hejarn på forumet, han länkade till apotekets sida om krämer vid div. värk, där en av ingredienserna var arnica. Jag hade arnica C200, som används vid en mer djupgående terapi av kroppslig trauma, som  tex. operationer, olika våldsinverkan på kroppen, muskelvärk osv. C200 tas bara en gång, eller ibland upprepas intaget, två kulor/gång. Vid en operation rekommenderas 5 kulor dan innan ingreppet, 5 kulor efter operationen, något som jag kommer testa vid uttaget av skenorna…

Jag köpte även arnica D6 för att jobba på dom mer kortsiktiga ”smärtorna”. Kan inte riktigt kalla det jag känner för smärtor, det är mer obekvämt, stelt och ömt. Ibland svider det, ibland blir jag galen på att skenan känns under ena bröstet, framförallt innan mens.

Resultat? Innan jag tog arnica C200 hade jag haft en längre period som kändes ganska irriterande, jag kände ofta av skenorna och det var ganska jobbigt då och då. På mornarna var jag väldigt stel och det kunde göra ont. Morgonen efter två kulor C200 var jag relativt mjuk i kroppen, kände inte av någon stelhet eller obehag. Efter nån vecka tog jag en ”påminnelsekur”, två kulor. Kändes väldigt bra, det var ett klart framsteg. Nu har jag börjat ta D6 5 kulor/dag, vilket känns bra hittills, det funkade i alla fall efter min svullnad som uppstod förra veckan, den gick ner snabbt efter första intaget. Ska bli intressant att se hur det förhåller sig framöver, om den positiva effekten är stabil eller ej.

Den här homeopatiska behandlingen utför jag på eget bevåg, jag följer anvisningar som rekommenderas i största allmänhet, och som jag upplevt från tidigare behandlingar.

En annan iaktagelse jag gjort efter det att jag börjat med arnica är att huden som är döv/halvdöv där silikonet satt börjar sticka eller pirra mer och mer. Det började tror jag i december (-11), men då var det bara sporadiskt. Nu känns det mer regelbundet. Jag tar det som ett gott tecken, kanske nervtrådarna håller på att vakna till liv?!

Sammanfattning Arnika vid homeopatisk behandling:

  • Arnika C200 tas som en engångskur, 2-5 kulor, eventuell upprepning en tid efter. Den jobbar djupgående. Eller innan och efter operation, 5 kulor/gång.
  • Arnika D6 tas 1-3 gånger/dag vid mer akut smärta, 5 kulor/gång.

Du bör inte äta/dricka något en halvtimme innan och efter intag. Låt kulorna smälta på tungan, svälj dom inte. Vid en homeopatisk behandling sägs vissa ämnen påverka kroppen så att medlet inte kan verka. Undvik kaffe, svart te, mynta/menthol och kamfer (sistnämnda bör ju inte vara så svårt ;)). Tandkräm anpassat för homeopati bör finnas på apoteket. Om en försämring av symtomen inträffar, sluta behandlingen.

Homeopatiska behandlingar kan utföras själv, men jag rekommenderar egentligen att man uppsöker en erfaren homeopat. Kroppen är komplex, och detta är bara ett exempel på hur en behandling kan se ut. Följes bara på eget bevåg, jag avsäger mig ansvaret över behandlingsresultat.

Wikipedia om Homeopati

6 v. post op. 16.4.2011

Har varit utan smärttabletter fyra dagar nu, och det funkar, men är kanske inte idealt för min prestation på jobbet. Jag måste ta lite extra pauser, annars övergår trycket i bröstkorgen till smärta. Det är knappast skenorna som är orsaken, dom känns då och då, gör ont ytterst sällan och då bara en kort stund.

Vad som känns är revbenen som är söndersågade, eller hur jag nu ska uttrycka mig… där revbenen på höger sida blivit ommodulerade, känns det som värst. Inklusive mitt högra armfäste när jag är överansträngd, vilket jag är sen ett par dar tillbaka. Ett uppdrag hade en deadline, och min högra arm fick jobba för mycket. (Ändring: ett revben sågades av, och om jag förstod saken rätt, lossades bröstbenet, som innan operationen hade en nästan 90° vinkel, se vinjettbilden!)

Jag är öppen för att ta smärttabletter om jag når den gränsen, men just nu rider jag ut den här ”vågen” och hoppas på bättre tider… snart…

6 v. (knappt) post operation, 13.4.2011

10 dar sedan jag skrev sist, det har bara blivit bättre, om än långsamt. Från att då ha ätit bara två Voltaren disp. om dan, gick jag upp i dosering några dar senare till att dessutom ta en eller två Novalgin. Jag jobbar nu, och rör på mig desto mer, men fixar bara halvtid. Eftersom jag är egen företagare bestämmer jag själv hur jag jobbar, och just nu är det en bra tid att vara lite lat, det är inte högsäsong för min del. 

Det är bra att lägga sig ner då och då, bara en 5-10 minuter räcker för att vila ut och lätta på trycket över bröstkorgen. Se till att ordna en yogamatta/liggunderlag eller säng på din arbetsplats, och förståelse för att du behöver lägga dig ner då och då. Du kan jobba så mycket bättre och fokuserat med vilopauser! Rent lagligt har vi rätt till 6-7 minuters (ca) paus varje timme…

Min högra arm är det stora problemet, den känns framför allt när jag jobbat några timmar, halvt ur led. Och handen är fortfarande halvt insomnad. När jag tittar på hur dr. Lützenberg har lyckats lyfta min högra sida vid bröst/arm, förstår jag och accepterar jag mitt kval… hade aldrig trott att det var möjligt att lyfta upp den delen, dvs den övre halvan av bröstkorgen. Om jag stod i profil förut, var den vänstra sidan vid armfästet bredare, gropen på den högra sidan drog ner och minskade hela sidan (se vinjett-röntgenbilden. obs: den är spegelvänd!). I si som tid kommer nerverna som ligger i kläm inordna sig, och då är allt ett minne blott! Tänker ofta att det jag upplever är en fas, som går över, hjälper istället för att gnälla. 

Kände igår att mina slemhinnor börjar lida, förmodligen en biverkning av Novalginet. Funderade ännu en gång att experimentera och sluta helt med smärttabletterna…. det blir lätt så när jag läser igenom bruksanvisningen till medicin… jag blir så avskräckt när jag läst igenom vilka bieffekter som man kan få, att jag hellre avstår. När jag vet att jag måste ta en viss medicin, struntar jag i att läsa igenom vilka bieffekter som kan uppstå, just av den anledningen. Men nu kändes det som om det var dags att ta en titt i bruksanvisningen. Så idag har jag varit helt utan något smärtstillande. Helt ok. Om det inte blir värre, så avstår jag också i fortsättningen. (Känns som om jag sagt detta tidigare…).

Andra biverkningar jag fått från smärtmedicinen är torr hud, konstig tunga (rödaktig), sämre aptit och förvirring, det sistnämnda något min man iakttagit… han har märkt en skillnad i att jag inte hittar ord t.ex., något som jag tror att Novalginet kanske kan ha påverkat. Novalgin,  Metamizol eller Novaminsulfon är för övrig förbjudet i Sverige, eftersom den påverkar cellbildningen i skelettet. Dr. Lüzenberg anser Novalgin harmlöst, vet inte vad han jämför med… jag respekterar honom som en riktigt bra kirurg, men när det gäller mediciner är jag kritiskt tänkande och ifrågasätter dom flesta läkare innan jag följer deras anvisning… förutom i extremfall, som på sjukhuset… där får man så mycket hela tiden, från piller till trombossprutor varje dag osv… och för mycket morfin…

Min kritiska inställning var också en anledning till att jag inte direkt gick till läkaren med liggsåret på hälen. Jag såg framför mig att jag skulle komma hem med en vag diagnos och en antibiotikakur… hellre vänta och se vad som händer ett par dar, och se vilken riktning såret eller läkningen tar, istället för att utsätta sig för ännu mer kemikalier, tänkte jag. Självklart måste man ta mediciner om en infektion i liggsåret uppstått, men ofta vill läkare vara på sin säkra sida, och skriver ut medicin, trots att det ännu eller aldrig är eller blir nödvändigt. 

Hursomhelst har liggsåret på hälen läkts väldigt fint, det tog drygt en vecka innan ömheten försvann helt. Sårskorpan är fortfarande kvar, men den känns inte. Fortsätter att sova med foten utanför sängen tills jag börjar ligga på sidan. Känner att jag inte är riktigt redo för att sluta sova på rygg, kommer göra det tills jag träffar dr. Lützenberg i maj. Med största sannolikhet plågar jag mig helt i onödan med att sova på rygg, men någonstans känns det ännu inte helt rätt att sova på sidan…

17. po.op dan, 21.3.2011

I princip funkar det utan värktabletter, men det är inte kul. Hade svårt att sova i natt, som vanligt, men nattens obehag låg i den ena bygeln. Den känns som om den ligger ovanför det ena bröstet som en bygelbh, och trycker till. Man vill hela tiden försöka dra ner bygeln, men det går ju inte… Vid 6 på morgonen tog jag en Voltaren med magskyddsmedicin. Tror att det är bra att inte ge upp allt, även om jag måste säga att jag inte tycker Voltaren gör en så genomträngande verkan att jag känner av något positivt av dom. Men har säkert fel.

Dagens agenda var att ha ett kundmöte. Gick bra, gick fort och jag var förvånad över att mitt huvud var inkopplat tillbaka så snabbt, som om ingenting hade hänt. Har ännu inte bestämt mig för om jag ska börja jobba på deltid i morgon eller inte, ska nog göra ett litet försök. Dumt att jag inte äter alla smärttabletter, då hade det varit enklare. Men jag känner att min kropp någonstans mår bättre utan dom, den känns klarare utan Novalgin. Tog en Voltaren med magskyddsmed. innan jag gick tillbaka hem från mötet. Kan ta två om dagen.

Blir ganska anfådd av att gå. Och det går väldigt långsamt. Svårt när jag måste korsa en gata och bilarna dyker upp runt hörnan i full fart. En gammal dam bromsar dom för, men en ung tycker som kan hoppa undan, och drar inte ner på farten. En utflytkt i att vara handikappad. Väl hemma slocknade jag och sov tungt i ett par timmar.

Sårskorporna på dom långa ärren faller av nu, irriterande nog har dom lossat på långa ställen, men sitter fortfarande fast på ett… svårt att inte slita bort resten… har för säkerhets skull lagt över en plåsterpad över, så mina långa fingrar inte kommer åt dom.

Armen kändes bättre i morse, men är tillbaka i sitt gamla tillstånd där den känns urkopplad, och handen domnat bort. Kraften i högerhanden är patetisk, av den anledningen lär jag inte få mycket jobb gjort så länge den fortsätter att vara svag. Typiskt att det är höger.

16. po.op dan, 20.3.2011

Jag börjar bli allvarligt orolig över att min högra hand och arm inte riktigt funkar som den ska… mitt lillfinger känns insomnat, resten av handen som om den håller på att somna in, och armen känns ur led… har inte mycket kraft i högerarmen heller. Kom att tänka på en bloggare som nussats, han hade något liknande och förde tillbaka det till medicineringen.

Min tunga är ju sedan operationen också konstig, nedsatt smak och känsel, glatt och rödare än vanligt. Detta är dåligt för aptiten, märker jag.

Sen börjar jag misstänka att jag är snurrigare än vanligt, visst jag har gått ner 6-7 kg, vilket är väldigt mycket med tanke på att jag vägde 46-47 innan. Det känns som om tabletterna också skulle kunna ha en inverkan på mitt blodtryck.

I tisdags fick jag plötsligt dålig hy, inga finnar, men små plitor över hela ansiktet. Det har förbättrats, men inte helt. Något jag kan leva med, men det är ju också ett tecken på att något inte stämmer.

Alltså läste jag igenom bruksanvisningen till det jag knaprar på. Gillar inte att läsa dom annars, framförallt i den här situationen när jag faktiskt inte har något val än att äta pillren, eftersom morfin redan är uteslutet för min del.

Novalgin, som jag äter 4x 1 gram om dagen är helt klart en bov i dramat. För det första äter jag alldeles för mycket för min vikt. Jag borde äta 4x 0.5 gram om dagen, barndosen (upp till 53 kg)… Novalgin påverkar blodtryck, hjärta, nervsystemet osv, klara tecken på att jag borde profitera från att sluta äta dom.

Voltaren disp. x2 per dag. Också dåligt för blodtryck, hjärta, mage, som jag förvisso inte har problem med än, men vill nog undvika att få det.

Sen äter jag ett par Ranitidin, ett magskyddsmedel för voltarenet, om dagen.

Jag tog den sista/senaste dosen kl. 8 imorse, för 10,5 timmar sedan. Sen ett par timmar har trycket över bröstet där bågarna sitter ökat svagt, jag känner av fästena på dom, men det är inget som stör mig direkt. I området under höger bröst, där det största ingreppet gjordes, har ”smärtan” ökat svagt, det har varit ömt förut, nu sticker det till lite svagt. Inget jag inte kan leva med. Ovanför vänster bröst känns en ömhet jag inte känt tidigare, men inte heller den är påtaglig.

Om jag kan få tillbaka min arm, mitt normala blodtryck och min aptit avstår jag mycket hellre från lite smärtlindring. Jag hoppas det inte kommer bli alltför dramatiskt, men som det känns hittills, kommer det nog gå bra.

Jag har inte hört av mig till läkaren ännu, tänkte att armen kanske berodde på att jag låg ner på fel sätt för mycket, tänkte hursomhelst inte så mycket på det i förbindelse med medicineringen. Jag tror det blir lätt så, eftersom jag inbillat mig att jag måste ta den.

Uppdaterar senare i kväll.

Uppdatering:

Har varit i mailkontakt med dr. Lützenberg i kväll. Armen och handen förklaras genom att revbenen förflyttats lite, och mellanrummet mellan nyckelben och första revbenet klämts ihop lite. Detta kommer försvinna med tiden av sig självt. Förhoppningsvis inom rimlig tid…

Han tycker jag går för fort fram med rehabiliteringen, jag tror att han tror jag är igång totalt här hemma, i själva verket är jag väldigt lat. Jag är en energisk människa, och vill se framsteg, det har dom sett på sjukhuset nu vid två tillfällen, men jag skulle aldrig utsätta mig själv för någon fara, eller förstöra dr. Lützenbergs fantastiska arbete genom att göra något dumt eller röra på mig för mycket.

Han tyckte det var ok att sluta med Novalgin, men vill nog helst att jag tar Voltaren ett tag till. Kan jag tänka mig att göra, men jag vill avvakta lite hur natten blir. Det enda som stör mig är skenan som känns som om det ligger ovanför ena bröstet, som om jag hade en bygel-bh på mig som rutschat upp och lagt sig precis över bröstvårtan. Inte smärtsamt alls, bara riktigt irriterande, bygeln kan jag ju inte dra ner… det hjälper att stryka över bröstet för att liksom påminna det om att det inte finns någon bygel där, ovanför, utan att den ligger under. Att hosta är mer smärtsamt, egentligen det enda som gör ont ”på riktigt”.

Klockan är nu ett på natten. Får se om jag kan sova i natt, annars blir det väl en Voltaren+magskyddet.