uppdatering efter uttag av skenor, silikon igen?

Återhämtningen efter operationen har i princip förutom ett misstag gått bra, varje dag kände jag förbättringar. Efter 6 veckor fick jag börja på gym eller träna överhuvud taget. Jag väntade för säkerhets skull i 8 1/2 vecka med att börja jogga, då belastar man ju inte bröstmuskulaturen direkt. Knappt 10 veckor efter op’n gjorde jag crunches…. inte bra. Det kändes ingenting medan jag höll på, exakt 18 timmar senare small det till… extrema smärtor, som varade i minst en vecka, för att sedan långsamt avta. 😥  Tips är alltså att alltid vara försiktig i början (även om kirurgen gett grönt ljus), om det känns bra vet man först en eller två dar senare…

Under den veckan jag hade starka smärtor efter träningen var ett återbesök inplanerat, passade ju bra. Under tiden sen operationen har mina bröst, eller det ena där silikonet satt en gång i tiden, försämrats i form igen. I slutändan blev det bättre än innan operationen i augusti, men estetiskt ser det fortfarande inte alls bra ut. Väldigt asymmetriskt, lite förskjutet samt att formen är väldigt olika, samt storleken.

Efter operationen i augusti hade jag en stor tilltro att allt var fixat, allt såg ju bra ut. Men med tiden och läkningen drog det alltså iväg i en annan riktning, och vid återbesöket i november konfronterades jag än en gång av dr. Lützenberg och prof. Infanger med silikon som en lösning på problemet… jag ville INTE ta upp temat igen, jag ville ännu inte inse att förra operationen med bröstet inte lyckats… jag ville bli lämnad ifred tills jag inte hade några smärtor, tills jag hade kraft nog att konfronteras med eländet. Jag kände till min situation, men ville inte ha den i mitt huvud, jag ville inbilla mig att allt var bra och vara lycklig en stund till… Jag var arg i flera dagar efter vårt möte, över att behöva se misslyckandet. Arg över min situation. Förbannade silikonet som förstört formen på det ena bröstet, och nu återstår bara alternativet silikon att fixa till det igen. Eller lapptekniken (flap reconstruction) där en muskel från ryggen tas och flyttas till bröstet. Prof. Infanger föreslog också hyaluronsyra, men det byggs bort snabbt. Han ville vara snäll när han såg hur knäckt jag blev…

Efter att ha varit upprörd i flera dar, började jag konfrontera mig med min situation. Jag sorterade möjligheterna igen, utifrån att inte ha så många kvar. Lapptekniken vill jag inte ha, hyaluronsyra skulle inte funka. Enda lösningen som återstår är alltså silikon. Pest eller kolera. Vill jag ha ett bröst som är väldigt konstigt, eller silikonbröst? Många kvinnor hade inte ens tänkt i dom banor jag gör, silikon hade varit självklart, en fördel t.o.m. eftersom det andra bröstet också får en upphottad form då inte bara det ena fixas, utan även det andra (så båda ser lagom uppumpade ut…). Jag är livrädd för att det inte kommer se bra ut ens med silikon, även om jag i ”nyktert” tillstånd inser att chansen förmodligen talar för. Om det inte ser bra ut, står jag där med två silikonbröst, kanske all känsel förlorad samt obehaget av främmande föremål i brösten… Men för att uppnå bästa möjliga resultat måste jag inse att silikon är enda lösningen i mitt fall. Skit. Det här beslutet är förmodligen det svåraste jag tagit i mitt liv. Jag kämpar ännu med mig själv, även om jag är säker på att jag tagit rätt beslut. Om jag går in i ett provrum med andra speglar än dom jag är van vid blir jag deprimerad i två dar, och så vill jag inte ha det. Jag har ett problem, antingen ignorerar jag det och undviker provrum, omklädningsrum, bastu, simhall… eller så accepterar jag silikon igen.

Jag började läsa runt i bröstförstorings-forum för att få en bild av allt (en djungel..). Trots att jag haft inplantat i 22 år, finns en hel del nya alternativ på marknaden. Tonen är väldigt lättsam och positiv inför silikon på forumen, men självklart hittar man också baksidan av myntet insprängt lite här och var. När jag började läsa runt drogs jag med lite i yran och kände att eftersom jag ändå skulle ha silikon kunde jag ju ändå slå till på lite mer än vad som skulle behövas… men det är just det som en del verkar få problem med, dom upplever brösten för stora efter ett tag (när yran lagt sig), inplantaten ställer till problem i vardagen samt vissa ”bieffekter” dyker upp mer vid inplantat som är lite större än bröstet egentligen bör ha (rippling t.ex.). Jag pratar nu inte om jättestora, 200-300 CC räcker… många väljer ju något större t.o.m. Förmodar att jag kommer behöva 100 CC i det ena, och 170 CC i det andra, som exempel eftersom jag eg. inte har den erfarenheten som prof. Infanger har. Minsta möjliga med bästa resultat, bitte 😉

Hur mycket som i slutändan kan behövas för att korrigera mina bröst (eller mitt) återstår att se. Jag har ingen lust att åka en gång till för att ”diskutera” silikon med prof. Infanger och dr. Lützenberg, dom tror hursomhelst att jag är galen vid det här laget och slipper mig nog gärna, i det här avseendet iaf.

7 april 2014 åker jag till Magdeburg igen, inskrivning 10.00, operation dan efter (dr. Lützenberg och prof. Infanger tillsammans). Får se hur det kommer se ut. Jag hoppas bara på ett slut, operationer står mig upp i halsen för tillfället.

döda silikonimplantat

Ett tema jag skrivit om flera gånger, men som tyvärr fortfarande är aktuellt.

Jag har kontakt med en mamma vars son lider av sitt trattbröst. Jag har sett bilder som visar på ett tydligt PE, som självklart bör upphävas… inte spacklas igen…

Sonen fick en remiss till Uppsalas Akademiska sjukhus, där dom fick beskedet att han kunde få ett silikonimplantat som fyller ut gropen. Att svensk sjukvård fortfarande erbjuder en så föråldrad metod som implantat är sorgligt. Läkaren erkände att man ofta kunde se kanten på implantatet, men att patienterna ändå var nöjda…. jag skulle vilja veta om dr. Malin Hakelius på Akademiska i Uppsala också informerar om nussmetoden, så patienten faktiskt får ett val över sin kropp, eller om man måste vara nöjd med det man får… jag var ju också nöjd 1989 (!) då jag fick mitt implantat, men bara för att jag visste att det inte fanns en annan möjlighet. Så fort jag hittade information om nussmetoden, förstod jag att det var det jag ville gå igenom, bli av med implantatet, lyfta min bröstkorg och ge mina lungor mer plats. Hugg och andra obehag från silikonet, dålig uthållighet, ryggproblem, samt att hjärta hade för lite plats kan aldrig mätas med dom kortvariga smärtor en nussoperation innebär… även om det inte är en lätt operation, så upphävs trattbröstet på livstid.

Jag förkastar inte att möjligheten till silikon finns, jag reagerar över att informationen fortfarande inte står tillgänglig för patienter, att det faktiskt finns olika lösningar att åtgärda trattbröst. Många läkare anser fortfarande att nussmetoden är för riskabel och så smärtsam att det inte är något alternativ. Patienten skräms upp och får i princip valet att gå hem och glömma det hela, eller på sin höjd få ett implantat. Ett neutralt beslut blir svårt att ta för patienten, framförallt om man inte känner till alla möjligheter eller om en läkare överdriver och informerar patienten på ett negativt och ensidigt sätt.

Jag levde med silikonimplantat i ena bröstet i 22 år, eftersom jag hade ett asymmetriskt trattbröst där gropen bara befann sig på ena sidan (se CT’n, andra bilden fr. vä.). Jag var naturligtvis glad över att jag kunde se normal ut, med kläder på. Minsta urringning eller bikinitop, hur stor den än var, gick inte.

Idag används inte silikon som kan läcka, de är som geléklumpar istället. Dom jag varit i kontakt med som haft den sorten som används idag, har alla ångrat operationen, ett beslut ofta grundad på ovisshet om nuss, eller rädsla för nussoperationen.

Som avslutning, en favorit i repris: mitt silikonimplantat! 😉

återbesök

Idag träffade jag ”Sam” från det svenska pectusforumet på Charité. Avdelning 48a var flyttad över till 46a pga golvläggning. Allt kändes lite kaotiskt, och bara för att vi var tvungna att använda hissarna som eg. bara är till för patienttransporter, och ligger precis brevid dom vanliga hissarna, blev jag totalförvirrad och hittade helt plötsligt inte till dom provtagningarna vi skulle till… det tog längre tid iaf. Charité håller på att renoveras bit för bit, vilket inte är en dag för tidigt. När dom är klara kan dom förmodligen börja om från början igen 😉

Jag var nyfiken och ville veta mer om det nya testet dr. Lützenberg har infört ganska nyligen. Pulsens väg genom kroppen mäts med en pennliknande sak, hur snabbt slagen transporteras genom kroppen, om jag fattade det hela rätt. Sam’s slag var tydligen bra, hennes transporterades ca 10 meter i sekunden. Undersökningen som gjorts av ca 30-40 trattbröstpatienter hittills, visar en övervägande förbättring efter en nussoperation. Den utförs dagen innan operationen och efter, innan man åker hem igen. Att trattbröst bara är av kosmetisk karaktär kan ju än en gång ifrågasättas. Läkaren som gjorde testet var lite väl nervös, om det nu berodde på att han var tvungen att prata engelska och osäker därför, eller om det nu var Sam som gjorde honom allmänt svag, förmodligen en kombination av båda dera, det gjorde honom hursomhelst sympatisk och avväpnande.

Narkosläkaren var lite lustig, upplyste oss om sina tre blodtrycksmediciner han åt trots sin ringa ålder (knappt 40 gissar jag), sina två barn och frun som minsann födde dom med ryggmärgsbedövning. Jag berättade att jag bara tryckt på knappen två gånger under dom dagarna jag hade morfinbedövning i handkatetern, och att jag bara gjort det för att testa om det blev nån skillnad och inte för att jag hade känt nån smärta egentligen. Han var helt chockad och menade att han aldrig hört något liknande i trattbröstsammanhang, och menade att min smärtgräns måste vara enorm. Nåja, vill nog inte hålla med helt, men jag har en teknik som gör att jag kan hålla smärta på avstånd, inte bjuda in den i mitt psyke. Eftersom jag fick en överdos av morfintabletterna, kan det ju hända att jag reagerar starkt på morfin också, å andra sidan kände jag ju heller inga groteska smärtor senare då jag bara fick vanliga smärttabeltter (efter fjärde dan). Spekulation, men det kanske verkligen är så att jag är väldigt smärttålig. När jag tog upp det med dr. L senare, menade han att äldre patienter som jag (han ursäktade sig, trevligt) tål ofta smärta bättre än yngre, jag fyllde i att det beror på våra hårda liv vi har bakom oss…

Dr. L undersökte och förklarade sin plan för Sam, sen fick hon ta blodprov och så passade jag på att bli undersökt också. Senaste gången var i november, alltså åtta månader efter operationen. Så nu efter ett år och tre månader  kändes det aktuellt igen. Ville eg. bara få bekräftat vad jag vetat innan, att allt är ok osv. Han var nöjd, allt går i rätt riktning, höger sida där gropen var förut har lyft sig mer tex. Fick förklarat ärret som är bredare på två ställen på vänster sida, att sånt kan uppstå under operation när han töjer huden för att komma in med allt som ska in, metallstänger, tångar eller vad det nu är… ärret kan fixas till vid uttag så det ser snyggare ut, så det kändes skönt att få höra det. Jag frågade hur många av hans kvinnliga patienter som vill ha silikon vid uttag av skenorna, och tydligen är det så många som 25%… silikonet bekostas av patienterna själva kan tilläggas. Jag känner mig helt oförstående över hur unga tjejer vill förstöra sina bröst, detta är ju min mening men den grundas på 22 års erfarenhet… att få uppleva skillnaden mellan ett silikonbröst och ett utan silikon är ju inte så vanligt, så ingen kan komma och säga att jag inte vet vad jag talar om… han visade mig bilder, självklart utan patienternas ansikten, på olika exempel där kvinnan ville ha silikon. Helt otroligt, den ena efter den andra, bara fina välformade bröst, för mig är det så jäkla sorgligt att se att dessa kvinnor inte fattar vad dom har och vad dom vill förstöra. Sen visade han mig en videosnutt från en re-do av ett kölbröst, en patient från prof. Schaarschmidt där skenan satt helt löst och dessutom var infekterad sen förmodligen ett år, då Sch utförde operationen. Innan huden skars upp drog han skenan fram o tillbaka, man kunde se hur den rörde sig flera cm under huden! Sen skar dom upp och började frigöra vävnad under huden, blod kom ut och så såg man (eller rättare sagt, ett tränat öga kunde se) att en tydlig infektion härjade… nånstans såg jag att nåt inte stämde, men displayen var snäppet för liten för att jag skulle hojta ut, herrejösses en infektion 😉

Trattbröstoperationerna bara ökar på Charité, som det är nu opereras 2-5 varje vecka. Imorn är det Sam’s tur, hoppas allt går jättebra och att hon blir så glad som jag är!

10 månader post-op.

Jag hade varit vaken några timmar, för 10 månader sen. Egentligen var ju operationen dan innan, men jag låg ju nersövd ett dygn extra eftersom dr. Lützenberg gjort en plastisk operation av bröstkorgen, dvs lossat bröstben och knipsat några revben istället för att bara göra en vanlig NUSS.

Vad jag minns, babblade jag med sköterskan om kaso- och glutenmorfiner, argumenterade med läkaren om att jag inte ville ha extra blod för mitt usla hemoglobinvärde, ringde min man som kom med en grön smoothie som jag spydde upp igen. 

Idag försöker jag träna regelbundet, blir tre gånger i veckan iaf. Vilket gör att det gör lite extra ont där revbenen fortfarande tvingas ut. Det är framförallt på morgonen när man är stel, och dan efter träning som man känns lite mör. Tar inga smärttabletter för det, och mestadelen av tiden tänker jag inte på det.

Brösten börjar normalisera sig, jag menar nu börjar, det högra bröstet har långt kvar. Men någonstans har jag en liten förhoppning om att det kanske inte kommer behövas en förflyttning av bröstvävnad. (För dom som inte hänger med: pga mitt tidigare silikonimplantat i det högra bröstet, är det efter uttaget förskjutet, och behöver breda ut sig där silikonet tog upp dess plats tidigare). Båda har blivit större, kan inte avgöra om dom har samma storlek som innan operationen, eftersom hela bröstkorgen ser så annorlunda ut. 😀

hudrodnad runt silikon

När jag hade silikonimplantatet, uppstod alltid en rodnad i huden efter det att jag joggat, exakt där silikonet befann sig. Idag upptäckte jag att jag fortfarande får en lätt rodnad, exakt samma cirkel. Inte alls heltäckande som då jag hade implantatet, men just kanten där det satt färgas lätt röd. Ska kolla varje gång och se om det sker en förbättring med tiden.

En nyfiken ekorre kröp upp i min hand när jag var ute på min joggingtur idag, sånt gör en glad!

UPDATE: verkar ha varit en del av den gamla kapseln som orsakade rodnaden… kan tillägga att alla silikonimplantat bildar en kapsel, det är bara om den blir för tjock som det blir oestetiskt eller kan ge problem (smärta, hugg).

silikonimplantat ett alternativ?

Man kan fråga sig varför sjukvården fortsätter att erbjuda silikonimplantat för trattbröstpatienter, trots att det finns en permanent lösning, dvs Nuss-metoden…

Jag förstår att det handlar om en ekonomisk fråga, dom vill spara pengar. Men gör dom det egentligen? Och om patienten inte uppfyller kravet på ett högt hallerindex nog för att få sin nuss-operation beviljad, varför erkänner sjukvården då att det visst finns ett problem som kvarstår och beviljar en silikonprotes?? Lite inkonsekvent om du frågar mig.

Ett silikonimplantat ska egentligen bytas ut regelbundet, vart femte-tionde år, vilket naturligtvis ökar på kostnaderna. Men det var något jag aldrig fick reda på av den läkare som opererade in mitt silikonimplantat… så på det sättet sparar dom ju in en del. Jag träffade henne knappt tio år efter operationen (1998) för att fråga om det fanns en annan lösning än det implantatet jag hade, men hon sa att det inte fanns det, jo Ravitch metoden, men det var ju inte att tänka på (vilket jag håller med om)… Samma år lanserade dr. Nuss sin nya teknik. Det kanske hon inte visste. Men hon borde ha vetat att min protes borde bytas ut.

Det känns som om många kliniker lever kvar i 90-talet, då dr. Nuss fortfarande inte hade lanserat sin nya metod för att operera trattbröst på ett enklare, säkrare och mer framgångsrikt sätt, än vad Ravitch-metoden erbjöd.

Jag har aldrig hört någon som haft silikonimplantat för att fylla ut sitt trattbröst, vara nöjd eller vara utan besvär av olika slag, som t.ex. smärta, silikonet har kapslat in sig och syns osv.

Men för dom som ändå är intresserade av musik från 90-talet, här finns mer info:

Sahlgrenska

Skånes universitetssjukhus

Uppsala Akademiska sjukhuset

Sahlgrenska opererar inte för tillfället

Jag ringde Sahlgrenska idag för en kontroll av det jag skrev igår, dvs att Sahlgrenska har slutat att operera trattbröst. Tog bort inlägget eftersom det innehöll för många fel. 

Jag fick prata med sekreteraren som också jobbade för Leif Dernevik, som nu gått i pension. Ali Belboul jobbar ett år utomlands, och kommer tillbaka efter sommaren 2012. Då kommer verksamheten tas upp igen. Från och med våren 2012 kommer patienter tas emot för undersökning och blir då satta i kö. Som det ser ut nu finns ingen kölista.

På frågan om hur regeringens prioriteringslista hanteras på Sahlgrenska angående trattbröstpatienter, menade sekreteraren att Leif Dernevik då hade reagerat och menat att operationerna inte kunde upphöra helt pga att behovet var så starkt, men dom valde istället att införa en gräns, som riktar sig efter Haller-index. 3,6 och över denna gräns opererar dom.

Silikonproteser verkar dom inte använda sig av längre, enligt sekreteraren. Men däremot rekommenderades en kosmetisk operation med silikon om haller-index inte var stort nog för deras gräns för att få en NUSS-operation. Eftersom det anses då vara ett rent kosmetiskt problem. Det verkade inte som om Sahlgrenska utförde detta, men jag är inte säker. Hursomhelst avråder jag starkt ifrån silikon, såvida någon nu funderar över detta.

Det hade varit lite olika hur många trattbröstpatienter dom hade opererat innan dr. Belboul tog ett arbetsår utomlands, men runt 10 trodde hon. Vissa år mer, andra mindre. Hoppas kunna få närmare uppgift om detta också nästa vecka. Väntetiden verkar vara ett halvår till ett år, men det är också olika.

Ali Belboul och Leif Dernevik var dom som opererade trattbröst med NUSS-metoden på Sahlgrenska. Det finns en ny läkare som har varit med under några operationer, som jag inte vet namnet på ännu, och förmodligen kommer operera tillsammans med dr. Belboul när han är tillbaka, eftersom dr. Dernevik nu är i pension.