euforiskt lycklig…

Det börjar sjunka in mer o mer att allt faktiskt är över, eller allt svåra i alla fall. Kanske blir det en liten egenfettransplantation om ett par månader, men det sker under lokalbedövning.

Den sista Voltarenen tog jag i går kväll, men kände nånstans att jag nog ska ge upp smärtpillren helt… trots att jag lovat att ta det under minst två veckor. Jag känner överhuvudtaget inte av operationen med smärtstillande, vilket gör att jag tar ut mig, belastar musklerna för mycket. Utan sticker det till då och då som en liten påminnelse. Skulle det visa sig att jag behöver ta smärtstillande igen, gör jag naturligtvis det. Är ingen masochist.

Var hos husläkaren idag, hon hade anställt en annan läkare som tog över akutfallen (folk utan bokad tid). Hon var helt rätt för mig. Egentligen skulle hon skriva ut smärtmedel enligt reglementet, men hon menade att voltaren ju inte var bra… Två homeopatkulor fick jag på plats, arnica och något som jag naturligtvis redan glömt namnet på. Frågade henne även om hon tyckte jag gjort rätt i att avstå från en blodtransfusion och antibiotika, hon var helt på min sida.

Hon kontrollerade ärrvävnaden och var osäker på ett litet ställe om det var revbenet eller en förhårdnad… mailade en vän som är kirurg och bad honom ta med desinfektionsspray, vi ses hursomhelst imorgon kväll 😉

Bad om en B12 spruta hos husläkaren, hon ville egentligen ta blodprov för att kolla sänkan innan, men jag menade att jag gärna behåller allt blod jag kan… har ju tappats på ett par rör varje dag 😦 Hon hade inga problem med det, så jag fick sprutan, ett recept på järntabletter, också mitt förslag hehe.

Har druckit ett stort glas färskpressad morots och rödbetsjuice idag, prima för blodbildning och för järnvärdet. Känner mig sentimental, av lycka.

I morgon går jag som vanligt till jobbet (6 dar post-op), ska försöka ta det väldigt lugnt. Kan tillägga att jag inte förlorat någon vikt den här gången, ett par hekto på sin höjd.

Annonser

asymmetriskt trattbröst

Det är fördelaktigt att använda två skenor vid korrektur av asymmetriskt pe för att uppnå ett estetiskt bra resultat. Detta gäller inte bara vid en väldigt djup eller lång grop i bröstkorgen, då skenorna också har till uppgift att fördela trycket över mer än en skena.

Tyvärr är det ingen självklarhet i Sverige (år 2012) att kirurgerna som opererar med Nussmetoden använder två skenor, därför bör man verkligen diskutera detta med sin kirurg ett tag innan man lägger sig på operationsbordet. Fråga vad din kirurg kan och är villig att göra för dig! För landstingen kostar det lite extra, kirurgen måste operera lite längre, men det är du som måste gå runt med skenan i tre år och kanske vara missnöjd med resultatet. Har du ett symmetriskt trattbröst som inte är för djupt är en skena ok.

Checklista där två skenor eller i extrema fall tre är bättre:

  • ett långt trattbröst
  • ett djupt tb
  • lite ”äldre” (mer än ca 25 år, beror lite på bröstkorgens elastisitet)
  • asymmetriskt trattbröst

”Bars are commonly put in at angles, especially when it’s only one bar. What I was told was that the highest part of the bar typically is level with the upper part of the dent and then the middle of the bar crosses where the deepest part of the dent is and this determines the angle. If the pectus is asymmetric to begin with, then this technique typically means there will be more asymmetry after the surgery, if only one bar is used. Because the middle of the bar passes through the deepest part of the dent, the area above the dent is not always pushed out proportionately.”

återbesök

Idag träffade jag ”Sam” från det svenska pectusforumet på Charité. Avdelning 48a var flyttad över till 46a pga golvläggning. Allt kändes lite kaotiskt, och bara för att vi var tvungna att använda hissarna som eg. bara är till för patienttransporter, och ligger precis brevid dom vanliga hissarna, blev jag totalförvirrad och hittade helt plötsligt inte till dom provtagningarna vi skulle till… det tog längre tid iaf. Charité håller på att renoveras bit för bit, vilket inte är en dag för tidigt. När dom är klara kan dom förmodligen börja om från början igen 😉

Jag var nyfiken och ville veta mer om det nya testet dr. Lützenberg har infört ganska nyligen. Pulsens väg genom kroppen mäts med en pennliknande sak, hur snabbt slagen transporteras genom kroppen, om jag fattade det hela rätt. Sam’s slag var tydligen bra, hennes transporterades ca 10 meter i sekunden. Undersökningen som gjorts av ca 30-40 trattbröstpatienter hittills, visar en övervägande förbättring efter en nussoperation. Den utförs dagen innan operationen och efter, innan man åker hem igen. Att trattbröst bara är av kosmetisk karaktär kan ju än en gång ifrågasättas. Läkaren som gjorde testet var lite väl nervös, om det nu berodde på att han var tvungen att prata engelska och osäker därför, eller om det nu var Sam som gjorde honom allmänt svag, förmodligen en kombination av båda dera, det gjorde honom hursomhelst sympatisk och avväpnande.

Narkosläkaren var lite lustig, upplyste oss om sina tre blodtrycksmediciner han åt trots sin ringa ålder (knappt 40 gissar jag), sina två barn och frun som minsann födde dom med ryggmärgsbedövning. Jag berättade att jag bara tryckt på knappen två gånger under dom dagarna jag hade morfinbedövning i handkatetern, och att jag bara gjort det för att testa om det blev nån skillnad och inte för att jag hade känt nån smärta egentligen. Han var helt chockad och menade att han aldrig hört något liknande i trattbröstsammanhang, och menade att min smärtgräns måste vara enorm. Nåja, vill nog inte hålla med helt, men jag har en teknik som gör att jag kan hålla smärta på avstånd, inte bjuda in den i mitt psyke. Eftersom jag fick en överdos av morfintabletterna, kan det ju hända att jag reagerar starkt på morfin också, å andra sidan kände jag ju heller inga groteska smärtor senare då jag bara fick vanliga smärttabeltter (efter fjärde dan). Spekulation, men det kanske verkligen är så att jag är väldigt smärttålig. När jag tog upp det med dr. L senare, menade han att äldre patienter som jag (han ursäktade sig, trevligt) tål ofta smärta bättre än yngre, jag fyllde i att det beror på våra hårda liv vi har bakom oss…

Dr. L undersökte och förklarade sin plan för Sam, sen fick hon ta blodprov och så passade jag på att bli undersökt också. Senaste gången var i november, alltså åtta månader efter operationen. Så nu efter ett år och tre månader  kändes det aktuellt igen. Ville eg. bara få bekräftat vad jag vetat innan, att allt är ok osv. Han var nöjd, allt går i rätt riktning, höger sida där gropen var förut har lyft sig mer tex. Fick förklarat ärret som är bredare på två ställen på vänster sida, att sånt kan uppstå under operation när han töjer huden för att komma in med allt som ska in, metallstänger, tångar eller vad det nu är… ärret kan fixas till vid uttag så det ser snyggare ut, så det kändes skönt att få höra det. Jag frågade hur många av hans kvinnliga patienter som vill ha silikon vid uttag av skenorna, och tydligen är det så många som 25%… silikonet bekostas av patienterna själva kan tilläggas. Jag känner mig helt oförstående över hur unga tjejer vill förstöra sina bröst, detta är ju min mening men den grundas på 22 års erfarenhet… att få uppleva skillnaden mellan ett silikonbröst och ett utan silikon är ju inte så vanligt, så ingen kan komma och säga att jag inte vet vad jag talar om… han visade mig bilder, självklart utan patienternas ansikten, på olika exempel där kvinnan ville ha silikon. Helt otroligt, den ena efter den andra, bara fina välformade bröst, för mig är det så jäkla sorgligt att se att dessa kvinnor inte fattar vad dom har och vad dom vill förstöra. Sen visade han mig en videosnutt från en re-do av ett kölbröst, en patient från prof. Schaarschmidt där skenan satt helt löst och dessutom var infekterad sen förmodligen ett år, då Sch utförde operationen. Innan huden skars upp drog han skenan fram o tillbaka, man kunde se hur den rörde sig flera cm under huden! Sen skar dom upp och började frigöra vävnad under huden, blod kom ut och så såg man (eller rättare sagt, ett tränat öga kunde se) att en tydlig infektion härjade… nånstans såg jag att nåt inte stämde, men displayen var snäppet för liten för att jag skulle hojta ut, herrejösses en infektion 😉

Trattbröstoperationerna bara ökar på Charité, som det är nu opereras 2-5 varje vecka. Imorn är det Sam’s tur, hoppas allt går jättebra och att hon blir så glad som jag är!

uttag av skenan

Efter tre år får dom flesta NUSS-patienter sina skenor utopererade. Operationstiden är ca 10-30 minuter, beroende på hur många skenor du har, och hur svårt det är att få loss dom. Ibland sitter dom fast mer. Skenor med en metallstabilisator har ju suttit fast mer statiskt än skenor som från början satt fast med upplösbar tråd, som senare ”bara” hålls på plats av din vävnad (det räcker). Vad jag har förstått, är det lättare att få ut en skena hos en patient som är kroppsligt aktiv, gör yoga, joggar osv. Dom gamla ärren skärs upp igen, så du slipper nya.

Sjukhusvistelsen är inte alls lika lång, ett par dagar brukar man kunna räkna med. Smärtan likaså, den är självklart inte alls i klass med då skenan/-orna opererades in.

En sista korrektur är möjlig vid uttaget, iaf är det något dr. Lützenberg gör om det skulle behövas. Fråga den kirurg som ska operera dig hur han/hon jobbar, inte alla verkar se möjligheten.

Hittade en väldigt beskrivande fotoserie på det amerikanska forumet   där man kan se steg för steg hur det går till. Skenan rätas naturligtvis ut lite, vilket är lite synd, man vill ju ha dom sparade så som dom var inne i kroppen… men man kanske kan be någon assistent böja till dom igen 😀

implantatpass

Skenorna som används vid en Nuss-operation är ju av metall, som vid säkerhetskontroller naturligtvis kan utlösa larmet när man går igenom en metalldetektorer på t.ex. en flygplats. Behöver inte hända, men det kan hända.

När du fått metallimplantat inopererade, bör du få med dig ditt implantatpass innan du går hem. Fråga på sjukhuset. Implantatpassen kommer från firman som tillverkar implantaten, och beskriver var i kroppen metallen sitter, hur många skenor, och om stabilisatorer har använts. Fotona under visar ett pass från tillverkaren Biomet i Tyskland, Berlin. Om dom svenska implantaten kommer från samma firma, vet jag inte.

Bär alltid med dig ditt implantatpass (kan vara bra om tex en olycka skulle inträffa).

CT-scan/CT-röntgen bör undvikas att göras med implantatet i kroppen, pga den höga magnetstrålningen. Vidare står även i implantatpasset:

Important: CPR can be preformed on patients who have undergone pectus excavatum surgery. More external force may be necessery due to the surgical bar.

Defibrillation for cardiac arrhythmias may be performed. Anterior/posterior paddle placement is necessary to deliver adequate electrical charge.

The pectus bar is, according to the wording of the ASTM International F2503-05, and after preclinical tests, limited MRI-compatible. If it is necessary, patients with such implant can be scanned after implanation with the following conditions: max. than 3 Tesla static magnetic field and maximum spatial magnetic field gradient of no more than 720 Gauss/cm. Consult and ask your radiologist specializing in MRI is of chest or upper abdomen.

Acvtivation of metal alarm systems, such as those in airports, may occur. Surgical steel bar is internal and not palpable.”

 

stabilisator av metall eller upplösbar fibertråd bäst?

En studie har gjorts med patienter som genomgått NUSS-operationer, där en del av dom fått stabilisatorer av metall, resten fick sina skenor fastsatta med upplösbar fibertråd.

När skenorna opererades bort kunde ingen skillnad fastställas mellan dom olika patientgrupperna metall eller fibertråd, när det gäller postoperativ smärta eller komplikationer. 

Däremot förekommer det ofta att metallstabilisatorerna mer eller mindre växer in i muskel- och benvävnad, vilket gör att det blir svårare att operera ut skenorna.

Vid fibertrådstekniken blev snitten mindre och operationstiden betydligt kortare.

Removal of pectus bar fixed with absorbable vs metallic stabilizers (2011)

En del patienter kan få problem med metallstabilisatorn, som orsakar smärta, den skaver. I värsta fall opereras stabilisatorn ut, men först efter det att skenan har växt in i kroppsvävnaden, vilket den har gjort fram till senast 10. veckan efter NUSS-operationen.

Skenor kan flippa både vid metall- och fiberstabilisatorer. Inget visar på att den ena tekniken är bättre än den andra. Självklart finns det två olika meningar om detta… Kirurgens skicklighet är viktig, men även den bäste kan ha patienter där skenan flippar. Dom första 8-10 veckorna innan kroppen har byggt in skenorna i vävnad, gäller det för patienten att inte utsätta bröstkorgen för vridningar, böjningar, slag eller för häftiga rörelser.

I den ursprungliga NUSS-metoden användes metallstabilisatorer, så det hänger kvar förmodar jag. Tycker personligen att dom borde se över situationen och uppgradera sig till fibertråd, det är en ny teknik som kirurgerna måste lära sig att behärska, men jag tror att patienterna liksom sjukvården profiterar från det. Fibertråd har används i över 5 år vid trattbröstoperationer med NUSS-metoden. Men detta är min egna uppfattning, läs gärna inläggen på pectusinfo.com/board om olika erfarenheter med eller utan stabilisatorer.

I Sverige används enbart metallstabilisatiorer vid trattbröstoperationer, kanske en mix med fibertråd, men dom utelämnar aldrig stabilisatorn av metall. Uppdatera mig om jag missat något… I Danmark har experiment utförts med fibertråd, men om man kollar på röntgenbilder från det danska forumet, verkar dr. Pilegaard fortsätta att använda metallstabilisatorer. Enligt experimentet hade fibertråden brustit innan 6 veckor på 3,5% av patientgruppen. Han tyckte kanske att fibertråd därför var mer riskabelt att använda? Hursomhelst verkar han inte ha klarat av att använda fibertråd på bästa sätt eftresom så många brast. Läs utvärderingen här.

I Tyskland används båda, men i Berlin används bara fibertråd, vid undantagsfall stabilisator. USA verkar använda båda teknikerna. Men detta är något som varje patient får fråga sin kirurg, uppgifterna kan ändras och operationerna kan kräva individuella lösningar, vi ser ju inte likadana ut…

4 månader post-op.

Det har gått upp och ner den senaste månaden också, men jag har kommit på flera saker som faktiskt har blivit riktigt bra. 

  • armen känns nu bra. Kanske kan det bli ett återfall vid stark belastning, men som det verkar nu, är den krämpan avhakad.
  • när jag tog djupa andetag förut, gjorde det ont i sidorna, där skenorna slutar. Det har försvunnit, förmodligen sedan några veckor, kom på igår att jag faktiskt kunde andas in riktigt utan smärta! Det tar fortfarande emot, men det kommer det nog att göra ett tag till, eller kanske t.o.m tills skenorna är ute.
  • jag kan sova bättre på sidan nu, inte för länge, men ändå. Det känns konstigt ännu, som om man är uppstoppad på ett grillspett… förmodligen är jag känslig, men jag kan inte skaka av tanken att metallstången är kvar i sin fasta position medans kroppens organ och revben anpassar sig till sidopositionen och tyngdlagen…
  • trycket över den övre skenan känns inte present längre. En svag knäppning har tillkommit, som jag bara märker om jag ligger ner. Som tur är kan jag få knäppningen att sluta genom att hitta en annan position. 
  • hugg och smärtor är ovanliga. Ömhet finns kvar i nedre delen av bröstkorgen, på höger sida där gropen var. Något jag mest känner om jag lägger handen över området, eller om jag är överansträngd. Förmodligen beror ömheten på trycket från revbenen, som naturligtvis fortfarande tvingas in i sin nya position. Processen är inte avslutad ännu. Vid framförallt höger sida vid skenornas ändar har huden nedsatt känsel, men musklerna kan vara ömma.
  • På områden, där känseln var borta efter operationen, är den tillbaka igen, processen har pågått sakta men säkert. Ett undantag dock, där silikonprotesen satt, är en bit hud fortfarande utan känsel.
Jag fick en liten förkylning med en dags feber häromdan, och märkte med en gång att skenorna kändes mer. Dom känns naturligtvis ännu annars också, men det är ingenting jag tänker på, mer än när jag nyser… något jag gör väldigt ofta har jag märkt nu när det gör så ont när det händer, jag är känslig för temperaturväxlingar och lukter tror jag. Men det lustiga är att det inte gör ont lika ofta eller mycket längre vid en nysning, så jag tror det kommer ge sig. Varannan nysning är smärtfri, skratta är fortfarande värre.
 
Ärren är fortfarande väldigt presenta, men jag vet sen tidigare att det kommer ta ett bra tag för d0m att blekna på mig, tyvärr.
När förkylningen ger med sig, bär det av till gymmet. Äntligen känner jag mig redo.