euforiskt lycklig…

Det börjar sjunka in mer o mer att allt faktiskt är över, eller allt svåra i alla fall. Kanske blir det en liten egenfettransplantation om ett par månader, men det sker under lokalbedövning.

Den sista Voltarenen tog jag i går kväll, men kände nånstans att jag nog ska ge upp smärtpillren helt… trots att jag lovat att ta det under minst två veckor. Jag känner överhuvudtaget inte av operationen med smärtstillande, vilket gör att jag tar ut mig, belastar musklerna för mycket. Utan sticker det till då och då som en liten påminnelse. Skulle det visa sig att jag behöver ta smärtstillande igen, gör jag naturligtvis det. Är ingen masochist.

Var hos husläkaren idag, hon hade anställt en annan läkare som tog över akutfallen (folk utan bokad tid). Hon var helt rätt för mig. Egentligen skulle hon skriva ut smärtmedel enligt reglementet, men hon menade att voltaren ju inte var bra… Två homeopatkulor fick jag på plats, arnica och något som jag naturligtvis redan glömt namnet på. Frågade henne även om hon tyckte jag gjort rätt i att avstå från en blodtransfusion och antibiotika, hon var helt på min sida.

Hon kontrollerade ärrvävnaden och var osäker på ett litet ställe om det var revbenet eller en förhårdnad… mailade en vän som är kirurg och bad honom ta med desinfektionsspray, vi ses hursomhelst imorgon kväll 😉

Bad om en B12 spruta hos husläkaren, hon ville egentligen ta blodprov för att kolla sänkan innan, men jag menade att jag gärna behåller allt blod jag kan… har ju tappats på ett par rör varje dag 😦 Hon hade inga problem med det, så jag fick sprutan, ett recept på järntabletter, också mitt förslag hehe.

Har druckit ett stort glas färskpressad morots och rödbetsjuice idag, prima för blodbildning och för järnvärdet. Känner mig sentimental, av lycka.

I morgon går jag som vanligt till jobbet (6 dar post-op), ska försöka ta det väldigt lugnt. Kan tillägga att jag inte förlorat någon vikt den här gången, ett par hekto på sin höjd.