bästa åldern för operation

Den bästa åldern för operation är enligt prof. Pilegaard och dr. Lützenberg (för att nämna ett par prominenta källor) mellan 12 och 16 års ålder. Bröstkorgen är fortfarande väldigt mjuk och därmed lätt formbar och samtidigt är patienten nästan färdigvuxen.
Om man opererar barn som är yngre, finns en risk att tratt-/kölbröstet kommer tillbaka eftersom bråsken fortfarande växer.

Ibland kan det vara bra att låta skenan vara inne en tid längre än dom rekommenderade tre åren om patienten är ung, just för att undvika en recession.

Bara för att det är bäst att opereras när man är i yngre tonåren betyder inte att en operation senare inte är möjlig… det finns fall där t.o.m. en 70-åring opererats, även om jag inte skulle rekommendera att vänta så länge… Många som opereras idag är ”äldre”, dvs. 25-45 år. Återhämtningen tar lite längre tid och resultaten kan vara svårare att få till perfekt eftersom revben och bråsk är hårdare och mindre formbara.

Som barn till nedre tonåren kan man använda sugklocka vid trattbröst eller en speciell korsett vid kölbröst som manuellt kan korrigera bröstkorgen. Självklart kan man även använda sugklocka och korsett senare i livet, men det är lättare och ger snabbare resultat ju yngre man är… läs mer under inlägget ”sugklocka (Klobe)” klicka på texten!

döda silikonimplantat

Ett tema jag skrivit om flera gånger, men som tyvärr fortfarande är aktuellt.

Jag har kontakt med en mamma vars son lider av sitt trattbröst. Jag har sett bilder som visar på ett tydligt PE, som självklart bör upphävas… inte spacklas igen…

Sonen fick en remiss till Uppsalas Akademiska sjukhus, där dom fick beskedet att han kunde få ett silikonimplantat som fyller ut gropen. Att svensk sjukvård fortfarande erbjuder en så föråldrad metod som implantat är sorgligt. Läkaren erkände att man ofta kunde se kanten på implantatet, men att patienterna ändå var nöjda…. jag skulle vilja veta om dr. Malin Hakelius på Akademiska i Uppsala också informerar om nussmetoden, så patienten faktiskt får ett val över sin kropp, eller om man måste vara nöjd med det man får… jag var ju också nöjd 1989 (!) då jag fick mitt implantat, men bara för att jag visste att det inte fanns en annan möjlighet. Så fort jag hittade information om nussmetoden, förstod jag att det var det jag ville gå igenom, bli av med implantatet, lyfta min bröstkorg och ge mina lungor mer plats. Hugg och andra obehag från silikonet, dålig uthållighet, ryggproblem, samt att hjärta hade för lite plats kan aldrig mätas med dom kortvariga smärtor en nussoperation innebär… även om det inte är en lätt operation, så upphävs trattbröstet på livstid.

Jag förkastar inte att möjligheten till silikon finns, jag reagerar över att informationen fortfarande inte står tillgänglig för patienter, att det faktiskt finns olika lösningar att åtgärda trattbröst. Många läkare anser fortfarande att nussmetoden är för riskabel och så smärtsam att det inte är något alternativ. Patienten skräms upp och får i princip valet att gå hem och glömma det hela, eller på sin höjd få ett implantat. Ett neutralt beslut blir svårt att ta för patienten, framförallt om man inte känner till alla möjligheter eller om en läkare överdriver och informerar patienten på ett negativt och ensidigt sätt.

Jag levde med silikonimplantat i ena bröstet i 22 år, eftersom jag hade ett asymmetriskt trattbröst där gropen bara befann sig på ena sidan (se CT’n, andra bilden fr. vä.). Jag var naturligtvis glad över att jag kunde se normal ut, med kläder på. Minsta urringning eller bikinitop, hur stor den än var, gick inte.

Idag används inte silikon som kan läcka, de är som geléklumpar istället. Dom jag varit i kontakt med som haft den sorten som används idag, har alla ångrat operationen, ett beslut ofta grundad på ovisshet om nuss, eller rädsla för nussoperationen.

Som avslutning, en favorit i repris: mitt silikonimplantat! 😉

slutgiltigt resultat först efter att skenan är ute

Ganska ofta skriver missnöjda patienter av sig på något pectus-forum, en knöl har uppstått, ojämnheter här och där, och fula ärr är några exempel på vanliga frustrationer.

Jag kan förstå att man vill ha ett så snyggt resultat som möjligt, så snabbt som möjligt. Ofta visar det sig vara lite mer komplicerat än så. Direkt efter operationen ser bröstkorgen vanligtvis riktigt bra ut, en svullnad visst, men den går ju ner. Efter några veckor eller ett par månader kan bröstkorgen börja dra iväg i ett oönskat resultat, den ena sidan verkar högre än den andra, en knöl uppstår, som exempel på vad som kan hända. Varför? Svaret är att även om kirurgen är väldigt erfaren, är operationen av tratt- och kölbröst ingen enkel operation. Spänningen från dom utspända revbenen och skenorna i samspel med patientens rörelser och muskelarbete tiden efter operationen är även för en erfaren kirurg inte alltid helt lätt att förutse, men påverkar självklart hur kroppen jobbar vidare med omformningen av bröstkorgen, som på långa vägar inte är avslutad vid operationen där skenorna kom på plats. Två år ungefär pågår processen. Under den tiden kan man själv vara med att påverka hur slutresultatet en gång kommer att bli. Vid läkning av brutna revben eller bröstben kan knölar uppstå.

Är ett perfekt resultat samma som så bra som möjligt? Om man utgår ifrån att en erfaren kirurg jobbar för ditt bästa med en yrkesstolthet i ryggraden, så bör det ha samma betydelse, perfekt och så bra som möjligt. Om man har en mindre erfaren kirurg bör man inte ha ett komplicerat trattbröst, och för höga förväntningar. (Erfaren, enligt ett uttalande från prof. Schaarschmidt, innebär mer än 100 nussoperationer).

Vid valet av kirurg, favoriserar man medvetet eller omedvetet ganska snabbt en bland dom som finns att tillgå, och där upphävs det kritiska tänkandet en aning. Man tenderar att bara läsa solskenshistorierna, för det är ju just det man själv vill uppnå, perfektion. Det är lätt att fokusera på en kirurg som florerar mycket i pectusjyttret, därför är det viktigt för en kirurg som tjänar pengar på ”accord” att också vara med i gemenskapen på forumen, för att kontrollera opinionen med dom medel som finns tillgängliga.

Prof. Schaarschmidt (Helios-kliniken, Berlin, Tyskland) som utfört ca 1.200 nussoperationer och är en av världens mest erfarna inom området, har den senaste tiden varit under stark kritik från flera håll där hans patienter är missnöjda med resultatet. Problemet är att han lovar ett perfekt resultat, utan invändningar ”I’ll fix your chest, don’t worry”… kanske menar han bästa möjliga resultat?

Han skrev ”give me an update” på det amerikanska forumet häromdan, något han gör då och då för att få en av hans solskenshistorier aktualiserad och uppflyttad så folk läser den igen. Intressant den här gången var att det kan ses som ett svar på kritiken han fått nyligen, där ”trocadero” startat en tråd innehållande stark kritik mot honom och hans kapacitet som kirurg. Erfarenhetsberättelsen prof. Schaarschmidt ville ha ”en uppdatering” av handlade om ”young_man” som inte fått ett helt bra resultat från början, men som han lyckades ”fixa till” vid uttag av skenorna. Resultaten blir olika, ibland väldigt bra som för ”young_man”, ibland visar det sig vara svårare. Dr. Lützenberg (Charité, Berlin) och en del amerikanska kirurger arbetar också på att förbättra formen av bröstkorgen även vid uttag av skenorna, prof. Pilegaard och dom svenska kirurgerna verkar inte göra det (men fråga gärna!).

Själv kritiserar jag professor Schaarschmidt främst för att enligt mig i onödan knipsa/bryta revben för att få ett snabbt, snyggt resultat. Han jobbar på ”accord” kan man säga, tjänar mer extra fickpengar per operation än jag tjänar i månaden, vid utlandspatienter mer än min årsinkomst… kan tillägga att jag är en fattig, men hårt arbetande och lycklig jäkel ändå… därför är det viktigt för honom att hans rykte som ”the wizard” består, så han kan underhålla dom dyra vanorna han förmodligen skaffat sig.

Vidare verkar Helioskliniken där professorn jobbar vara en bakteriehärd utan dess like, har aldrig hört talas om så många fall av infektioner som därifrån. Han verkar ha ett sätt att ignorera eller prioritera bort problemfall, men å andra sidan har jag inte haft någon inblick i kommunikationen och vill heller inte döma honom i det fallet. Det kan ju hända att han har upplyst patienten om att problemet kan ”fixas till” vid uttag av skenan, men att patienten inte tar in detta utan vill ha sin bröstkorg perfekt här och nu. Om han är taktisk i sin kommunikation med sina missnöjda patienter kan man gärna fråga sig.

Prof. Schaarschmidt är inte den enda kirurgen som har missnöjda patienter, jag har hört något negativt som innefattar alla kirurger jag har listat, utom dr. Gyllstedt (Lund) och dr. Oswaldo (Örebro)….  å andra sidan har jag bara hört något enstaka fall som opererats i Örebro och ingen som opererats i Lund, trots att dr. Gyllstedt ska anses vara den mest erfarna i Sverige…. Jag får känslan ibland att forumen trissar upp förväntningarna att få ett perfekt resultat till den grad att realiteten suddas ut. Självklart ska man sträva efter ett fantastiskt resultat, men heller inte glömma alla aspekter som ingår den processen som en nuss-operation innebär, som träning efter operationen och (ibland) möjligheten att ta bort knölar, trycka till bröstkorgen och rätta till ärren.

asymmetriskt trattbröst

Det är fördelaktigt att använda två skenor vid korrektur av asymmetriskt pe för att uppnå ett estetiskt bra resultat. Detta gäller inte bara vid en väldigt djup eller lång grop i bröstkorgen, då skenorna också har till uppgift att fördela trycket över mer än en skena.

Tyvärr är det ingen självklarhet i Sverige (år 2012) att kirurgerna som opererar med Nussmetoden använder två skenor, därför bör man verkligen diskutera detta med sin kirurg ett tag innan man lägger sig på operationsbordet. Fråga vad din kirurg kan och är villig att göra för dig! För landstingen kostar det lite extra, kirurgen måste operera lite längre, men det är du som måste gå runt med skenan i tre år och kanske vara missnöjd med resultatet. Har du ett symmetriskt trattbröst som inte är för djupt är en skena ok.

Checklista där två skenor eller i extrema fall tre är bättre:

  • ett långt trattbröst
  • ett djupt tb
  • lite ”äldre” (mer än ca 25 år, beror lite på bröstkorgens elastisitet)
  • asymmetriskt trattbröst

”Bars are commonly put in at angles, especially when it’s only one bar. What I was told was that the highest part of the bar typically is level with the upper part of the dent and then the middle of the bar crosses where the deepest part of the dent is and this determines the angle. If the pectus is asymmetric to begin with, then this technique typically means there will be more asymmetry after the surgery, if only one bar is used. Because the middle of the bar passes through the deepest part of the dent, the area above the dent is not always pushed out proportionately.”

hos ortopeden och tyska metoder

Idag gick jag till ortopeden, tyvärr hade min gamla slutat och behandlar numera bara privatpatienter, så hans kollega tog över oss vanligt sjukförsäkrade. I Tyskland kan man vara antingen allmänt sjukförsäkrad, det finns då en uppsjö olika försäkringskassor att välja mellan, alla har lite olika ”erbjudande” om vad dom betalar och inte betalar… eller så kan man vara privat sjukförsäkrad, om man är det får man alltid gå före alla allmänt sjukförsäkrade, och så har man rätt till att bli behandlad av chefsläkaren… Trots detta, är väntetiderna kortare, vården mer tillgänglig och friare för alla, enligt min jämförelse med svenska systemet. Inget är perfekt, brister ter sig olika.

Jag gick dit av en annan anledning, min gamla visste inte om mitt trattbröst, men jag berättade nu för den nya i förbifarten att jag gjort en korrektur av mitt trattbröst med nuss-metoden. Han menade att Rehbein-metoden var den vanligaste i Tyskland, varpå jag svarade nä det är det inte, nuss är vanligast och att jag aldrig hört talas om rehbeinmetoden. Uppenbart störd upprepade han vad han sagt, och jag tillade bestämt att jag tillägnat tillräckligt mycket tid åt temat trattbröst och olika operationsmetoder dom senaste två åren att jag nog visste vad jag pratade om (haha). Aah, jag är såå trött på läkare som inte vet, men som ändå framhäver en slags sanning. Jag har förståelse för om en läkare eller person inte vet allt, ens inom sitt område, men att inte vara nyfiken och lyssna på motparten provocerar mig. Han hade kunnat få en update av läget, istället för att rabbla upp vad han lärde sig för 15 år sen under sin utbildning.

Rehbein-metoden liknar Ravitch, den är öppen och mer invasiv där revben modelleras om och en mindre skena används, liksom vid Ravitch, för att stödja upp konstruktionen. Faktum är att jag inte fattat vad som skiljer Ravitch och Rehbein, förutom namnen. I Tyskland opereras även med Erlanger-metoden och Synthes-metoden, liknar också Ravitch. Den lilla skenan/skenorna som sätts in tas bort efter ett år. På det tyska forumet finns flera som opererats med Erlanger, där bröstkorgen fallit in igen. Sen finns något som kallas för Leonard, som kan användas i samband med någon av Ravitchmetoderna. Det står beskrivet: en kil skärs ut från bröstbenet och en tråd träs igenom, som hålls fast i en utomstående bärande ställning, i det här fallet en korsett, som lyfter upp bröstbenet under ett halvår… måste medge att jag inte fattar nånting, förmodligen har jag missat något väsentligt… eller?! Efter att ha kollat runt på nätet får jag reda på att Leonard-metoden utvecklades av Dr. Alfred Leonard, och jag hoppas VERKLIGEN att dom fortfarande inte använder sig av denna tortyrmetod… 2004 skrevs texten där bilden under publicerades, mina damer och herrar, jag presenterar Leonard:

När jag ser sånt här, är jag så glad över att jag inte upptäckte att det gick att operera trattbröst tidigare…