Ironiskt nog, eftersom jag tjatat så mycket om dr. Schaarschmidts ärr, har jag själv nu några feta… fast dom kommer nog vara ganska diskreta… hoppas jag, när allt har läkt fint.
Dr. Lützenberg använde sig av mitt tidigare ärr, där silikonprotesen en gång opererades in, plus lite till vid sidan av bröstet. Så det är inte så mycket mer egentligen. Andra sidan har naturligtvis inte ett så långt ärr, där behövde han heller inte jobba med finarbete, som på höger sida. Ska försöka få tag på journal, så jag kan förklara bättre vad som gjorts.
Två byglar är insatta, båda byglarna gick genom var sitt ärr. På en vanlig nusspatient hade han gjort två mindre snitt. Dom stora punkterna är från dom tjocka dräneringsflaskorna, dom små från mindre slangar. Stygnen ska dras imorn.
Det vänstra bröstet, det utan silikonhistoria, har liksom dragits ut, och blivit plattare pga att det finns en svullnad från sidan av bröstkorgen. Känner mig urlakad, men det ger sig, dessutom måste jag äta upp mig några kilo…
Det högra bröstet har ett stort blåmärke där silikonet suttit, men förmodligen framförallt för att dom använt den huden att sy fast ett nät i… om jag fattat saken rätt, har dr. Lützenberg delat på revbenen på höger sida, fogat ihop dom, och där använt ett slags nät som löses upp av kroppen efter ca 100 dar. Kan inte förklara bättre, hoppas kunna detta senare. Hursomhelst ser jag inte riktigt kul ut framifrån, och just nu pallar jag inte att lägga upp dessa bilder. Vad man kan se på dessa, är hur fin bröstkorgen har blivit. Ingen grop. Inget PE =D
Trattbröst eller Pectus Excavatum 
Hej! Jag är en 15-årig tjej med PE. Väldigt djup PE, dessutom. Jag brydde mig inte så mycket förut, men nu på senare tiden har jag börjat bry mig rätt så mycket och störa mig på att jag har ett hål i bröstkorgen. Mina revben sticker ut något enormt pågrund av mitt PE, och det är nog det jag stör mig på mest. Själva hålet sitter så pass högt upp att jag kan dölja det mer eller mindre, men det börjar avsmalna och är rätt avlångt en bra bit ner, och revbenen sticker ut. Jag har tittat på lite olika operationer, men jag känner mig inte modig nog att göra en NUSS-operation. Därför har jag börjat fundera på silikon. Jag har läst det du skrivit om silikon, det har jag, men ändå så känns det mer lockande. Dels för att jag inte vågar göra en mer avancerad operation såsom NUSS och dels för att jag är rädd för smärtan. Dessutom tvekar jag lite på ifall jag ska göra något åt det eller inte, ifall det kanske kommer se bättre ut lite senare i livet när jag växt till mig helt och kanske fått större bröst eller så.. Men jag funderar som sagt på silikon, men skulle gärna vilja ha lite råd från dig, ifall du har några att ge mig.
Tack på förhand.
/ Eme
Hej!
Först måste jag ju erkänna att jag inte kan titta på en Nuss-operation, inte hela iaf, t.ex. den linken från Örebros sjukhus jag lagt upp här på bloggen…. jag mår riktigt illa! Och ändå tillhör jag inte dom känsliga som inte klarar av blod osv… jag förstår om en Nuss-op avskräcker dig!!!
Att göra operationen är jobbig, tiden efter, det tar ju ett tag innan man blir ok igen. Men för min del måste jag säga att det var och är värt det. Och jag tror att dom som gör operationen är tillräckligt motiverade, och blir uppmuntrade efteråt när det är riktigt jobbigt när dom ser resultatet i spegeln.
Jag trodde smärtorna skulle vara jobbigare, men inte att det skulle ta så lång tid innan man inte kände av trycket från skenorna. Det är ju som en tandställning för revbenen.
Anledningen att jag inte bytte ut mitt silikon istället (det var 22 år gammalt!) för en Nuss-operation var för att jag kände att min hälsa led av för lite plats i bröstkorgen. Trots bra kondition, svartnade det för ögonen om jag joggade lite fortare än vanligt, hjärtat kändes som om det skulle spränga sig ur bröstkorgen när jag fick upp pulsen. Jag tror, och min läkare sa, att förr eller senare kan jag få allvarligare problem pga platsbristen. Jag kände inte av detta i din ålder, eller kanske visste jag inte hur det skulle kännas om jag hade en normal bröstkorg…
Silikon är inte kul… för andra kanske, men inte för den som bär det… silikonimplantatet tar bort känseln i det området det sitter i. Mitt halva bröst har ingen känsel, eller minskad sedan 1989, och jag är ju glad över att det andra är bra, och ena sidan är ok på det andra…. men jag tyckte aldrig om när man tog på det bröstet med silikon, tvärtom med det utan. Om jag vore du, hade jag antingen inte gjort någonting, ingen silikonoperation, eller så hade jag bestämt mig för att investera den tiden och mödan det tar med en Nuss-operation. Det går ju över, och du har en normal bröstkorg som belöning. Silikon förstör bara, och det tar ju inte bort gropen på ett snyggt sätt. Jag har inte lagt upp bilder på hur jag såg ut med silikon, jag försöker göra det snart, eller så mailar jag dig senare. Det blir inte perfekt…
Utstickande revben, menar du då längst ner? Det kallas för ”flared ribs” och fixas inte av dom svenska eller den danska kirurgerna/kirurgen. I så fall, om du skulle vilja nuss-operera dig iaf, kan jag rekommendera dig Berlin, antingen min kirurg eller dr. Schaarschmidt. Om du dessutom har en riktigt djup grop, och lång, är Berlin bättre. Erfarenheten är bättre här, dom har opererat fler och dom använder sig av en annan teknik för svåra fall.
Du är ju väldigt ung, du har ju tid att fundera på vad du vill göra. Titta gärna på dom olika forumen för PE, ibland finns bilder på före och efter operation, och en hel del information, inte bara mina erfarenheter…
Hör gärna av dig igen om du har frågor eller för råd!
Hej igen!
Jag har blivit lite mer öppen för NUSS-operationen de senaste månaderna, men känner ändå att det är läskigt. Det är ju trots allt en rätt så riskfylld operation, vad jag förstår, och jag är så rädd och orolig av mig. Jag har haft PE så länge jag kan minnas, men det syntes inte när jag föddes.. Jag vet inte riktigt när det började synas. Nu är själva hålet väldigt djupt och avlångt, och därför har jag även det här ”flared ribs” som du beskrev. Det är det jag stör mig på mest. Och avsmalnaden av gropen. Därför finns det inte en enda liten chans att jag sätter på mig en bikini och känner mig bekväm i det. Så automatiskt börjar jag tänka på det mer på sommaren, på vinterhalvåret kan jag ju gömma mig i stora, stickade tröjor med kragar som hänger ner.
Jag skulle gärna vilja se hur det såg ut med silikon, det skulle hjälpa mig mycket att fatta ett beslut tror jag, eftersom jag inte kan få fram några resultat när jag söker på silikonprotest PE – det finns ingenting att se och ingenting att läsa vad jag har hittat. Så jag är mycket tacksam ifall du kan skicka bilder till mig/lägga ut dem här, så att jag kan se. Tack så mycket.
Det går inte en enda dag utan att jag tänker på mitt PE, och inte heller går det en enda dag utan att jag står i spegeln och mäter hur djupt det är. Och jag har legat uppe många nätter med att gråta över att jag ser ut på det här sättet. Det är jobbigt, och därför vill jag ju göra något åt det. Men det känns bra att veta att jag inte är den enda tjejen där ute med ett hål i bröstkorgen, jag känner mig inte lika ensam längre.
Efter det att jag skrivit min senaste kommentar här ovan, tänkte jag på huruvida jag var rädd eller inte inför operationen. Jag har opererats flera gånger tidigare i mitt liv, så jag vet hur det känns att bli sövd osv.
Jag var livrädd hela hösten inför NUSS-operationen…! Jag hade förträngt detta, men jag var så rädd att jag trodde jag skulle dö ibland. Tänkte på det jättemycket.
När silikonet togs ut i januari -11, skulle eg. Nussoperationen följa direkt i anslutning, men eftersom kapseln var sönder och silikon hade läckt ut, sköts Nussoperationen upp i 6 veckor. Inför den första operationen var jag som sagt livrädd tills dan innan, väl på sjukhuset kändes allt bra. Inför den andra operationen i mars -11, hade rädslan försvunnit helt.
Opereras är ju inget man gör varje dag, inte konstigt att man är rädd…
Jag hade önskat så mycket att jag hade haft samma chans när jag var i din ålder att opereras med Nuss-metoden… om ditt PE påverkar dig så att du begränsar dig, gömmer dig, försök antingen att bli öppen med ditt PE, eller kämpa emot din rädsla och låt dig opereras. Det är väldigt synd om du ska behöva missa så mycket i livet, när det finns en möjlighet att göra något åt situationen.
Ska försöka få tid att scanna in bild från -89, det kan ta ett tag innan det blir gjort, ha tålamod.
Jag har aldrig gjort en operation förut, och är livrädd för sjukhusmiljöer. Har bara varit på sjukhus när jag har besökt min gammelmormor och när jag varit magsjuk en gång för många år sedan, och bara då får jag obehagskänslor. Därför har jag svårt att sätta mig in i hur det skulle kännas att ligga på operationsbordet och vara den som ska bli nersövd osv. Dessutom är jag så ängslig av mig. Nojjig och jätterätt. Dock inser jag ju att ifall jag vill att det ska bli åtgärdat så måste jag se till att det också blir det, ett sådant mirakel sker ju inte bara.
Jag är mycket tacksam att jag kan vända mig till dig, och fråga dig frågor ifall jag har några. Och tack för att du ska försöka fixa bilden, förstår att det kan ta tid men är som sagt tacksam för att du hjälper mig.
Jag måste säga nu när jag ser dina bilder, GE MIG! Det ser så sjukt bra ut! Inte föratt utseendet stör mig sådär jäte mycket men, det ser så fint och liksom problemfritt ut, du ser verkligen hel ut igen.
Det ser ut som om du kan andas och gå rakt! Ah får la ha lite tålamod så kanske jag också blir så fin en dag^^